Dick Erixon gratulerar USA den fjärde juli och tackar för att USA gett oss européer vår frihet.

”Tiotusentals unga amerikaner offrade sina liv för vår frihet. Utan att de hade blivit angripna. De kom enbart som befriare. Det är solidaritet, det.”

Jag vet inte om det beror på historisk okunskap eller bara USA-patriotisk blindhet, men att påstå att USA gick in i andra världskriget utan att ha blivit angripet är synnerligen märkligt. USA gick in i kriget först efter Pearl Harbor. Hitler förklarade faktiskt krig mot USA efter att Tysklands allierade, Japan, angripit Pearl Harbor. USA gick inte in i kriget för att vara snälla och solidariska, de försvarade sina egna intressen och de slog tillbaka mot de axelmakter som angripit dem på hemmaplan. Varför skulle det annars ha dröjt över två år innan kriget i Europa blev intressant?
USA var utan tvekan en viktig faktor i kriget. Tyskland skulle inte ha klarat ett krig mot Amerika på sikt. Men det var, med handen på hjärtat, inte USA som vann kriget åt de allierade. Det var Sovjetunionen. Hur många offer som Sovjetunionen gav får vi aldrig veta, men vissa siffror visar på runt 15 miljoner, en effekt av Hitlers och Stalins terrorkrig. Dessa bör således lyftas fram mer än de knappa tre hundra tusen liv som den amerikanska sidan förlorade. I alla fall om vi ska prata om orsakerna bakom krigets utgång. Förlusterna på båda sidor är så oerhörda att de inte går att förstå – men rätt ska vara rätt.
Och vad solidaritet och krig beträffar, hör de över huvud taget inte ihop. Sovjetunionen led överlägset störst förluster i andra världskriget