Regeringen förslår, i enlighet med ett gammalt kristdemokratiskt förslag, att det ska bli förbjudet att titta på barnpornografi på nätet. Om du av någon anledning skulle hamna på en barnporrsajt begår du alltså ett lagbrott. Detta är feltänkt av flera skäl.

Först och främst är lagstiftningen kring innehav och spridning av barnpornografi inkonsekvent. Att inneha en bild eller skildring av ett övergrepp är endast förbjudet om övergreppet är 1) sexuellt och 2) om offret är minderårigt. Att inneha och sprida bilder eller filmer av mördade och lemlästade vuxna människor från brott eller olyckor är helt lagligt, även bilder på döda barn. Således är inte det viktiga att det som sker på bilden är ett övergrepp mot en människa eller ens att människan är ett barn utan att övergreppet är sexuellt och att någon tänder på det. Det är själva den sexuella attraktionen som lagen riktas mot.

Vidare bör konstateras att lagen mot innehav av barnpornografi ingalunda är en skyddslag. Den skyddar inte barnet och barnet som förevigas i en övergreppssituation har ingen rätt att få skadestånd för att händelsen i fråga har fotograferats eller spelats in på film. Brottet begås mot staten, inte barnet. Det sexuella övergreppet i sig begås förstås mot barnet, men det har vi redan andra lagar som reglerar (våldtäkt mot barn, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning samt utnyttjande av barn för sexuell posering).

Jag har absolut inget emot att polisen spanar på nätet och försöker identifiera offren från övergreppen. Det är ett viktigt arbete, dels för att kunna lagföra förövarna men också för att om möjligt kunna rädda de barn som kanske fortfarande far illa i denna stund. Emellertid är det principiellt fel att förbjuda någon att inneha en skildring av ett övergrepp – särskilt som lagstiftaren är inkonsekvent och frikänner alla övergrepp som inte är av sexuell natur. Vad lagen gör är att rikta udden mot den pedofila läggningen, själva attraktionen. Följdriktigt vill somliga även förbjuda tecknade och datoranimerade skildringar av barn i sexuella situationer. Något reellt offer finns inte – förklaringen blir i stället att barn som grupp i samhället kränks av att någon tecknar sexscener med barn i. Det är, för att uttrycka det diplomatiskt, ett tämligen långsökt resonemang, särskilt när vi diskuterar lagstiftning.

Slutligen finns ett integritetsargument mot det nya lagförslaget. Är lagen ens möjlig att efterleva? Hur ska polisen kontrollera vem som har varit inne på barnporrsidor? Rimligen genom att spåra IP-adresser. Vi kan anta att det är betydligt fler som tittar på barnpornografi på nätet än som aktivt laddar hem och sprider. Dessa människor måste alltså polisen ägna tid åt att finna och rättsväsendet lägga resurser på att lagföra. Det kommer att krävas ökad övervakning av Internet för att nå dit.

De här frågorna är ännu mer aja-baja än sexköpslagen. Det innebär att ingen politiker ur något läger kommer våga öppna munnen oavsett vad de egentligen tycker. Bara tanken på att få sitt namn sammankopplat med försvar av barnpornografi (för det är så det kommer att tolkas), är outhärdlig. Lagen kommer därför gå igenom.

Att regeringen dessutom vill sätta en 18-årsgräns för de som framställer pornografiskt material innebär en tydlig seger för sexmoralisterna på ECPAT. Det lär skålas i klosterlikör där nu. Denna åldersgräns innebär alltså att 15, 16-åringar inte får filma varandra när de har sex (eller att en 18-åring inte får filma när han/hon har sex med sin 17-åriga flickvän/pojkvän). Räkna med mängder av bisarra rättsfall framöver.

Först blev det förbjudet att inneha och sprida. Nu ska det bli förbjudet att titta. När blir det förbjudet att tänka?