”Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål.”

Bo Ekman vill förändra världen. Med avstamp i det misslyckade (eller lyckade, beroende på hur man ser det) klimatmötet i Köpenhamn tycker Ekman att det behövs en högre makt i världen som dikterar villkoren och smäller olydiga nationer på fingrarna.

Bo Ekman förefaller vara en fullkomlig klimatalarmist. För honom finns inget ”kanske” eller ”vet ej”. Han har sovit sig igenom de senaste månadernas kritik mot det politiserade internationella klimatarbetet. Efter att världens länder misslyckats med att genomdriva en global klimatalarmistisk politik, vill Bo Ekman inrätta något slags organ som fattar besluten och tvingar länder med avvikande åsikter att rätta in sig i ledet.

Detta visar på ett oerhört förakt för både människors och kulturers olikheter. Ekman vill alltså tvinga länder till underkastelse för att nå en global konsensus i för honom reella problem. Och skippa de demokratiska processerna längs vägen. Ja, demokratin är seg och många gånger oförutsägbar. Men det är samtidigt dess styrka, dess försvar mot tyranni.

Hur ska då denna högre makt bli till? Vem ska bestämma? Påven? Dalai lama? Ekman ger inga konkreta svar. Vilket gör det hela ännu tossigare. Det blir bara luddigt uttalade mål i avsaknad av konkretion. Lite som klassisk vänsterpolitik i allmänhet.

Indirekt framför Ekman en mycket tydlig kritik mot hela FN-systemet. FN har gång på gång misslyckats med att gå till handling när stora kriser uppkommit, när mänskliga värden stått på spel. Världssamvetet producerar bombastiska och vackra skrivningar som inte går att efterleva. Sveket i Rwanda är symptomatiskt för hur FN-systemet fungerar. I stället för att ingripa och förhindra ett pågående folkmord, ägnar sig FN åt att dribbla med begreppet folkmord. Detsamma har skett om Darfur. I andra fall blockeras demokratiska staters goda intentioner av FN-systemets diktaturer.

FN behöver reformeras alternativt ersättas med något nytt. Men att sträva efter ett slags världsregering som på Führer-manér tvingar länder till underkastelse är en både farlig och oacceptabel väg att nå resultat på.