Dalai laman Tenzin Gyatso har besökt Barack Obama i Vita huset. Kina har protesterat. Som nyvalda amerikansk president såg emellertid Obama till att först träffa Kinas president Hu Jintao. När nu mötet med dalai laman slutligen blev av, lär det ha hållits i kartrummet i stället för i Ovala rummet för att markera mötets informella karaktär. Och dalai laman släpptes sedan ut bakvägen, kryssandes mellan sopor och snödrivor.

Det verkar finnas två extrempositioner. En som menar att dalai lama är en antidemokrat med orimliga territoriella krav på Kina och en som hävdar att Barack Obama kryper för den kinesiska diktaturen när han inte tar emot dalai laman med öppna armar och att allt var så mycket bättre på George W Bushs tid eftersom han minsann ”stod på frihetens sida” (det vill säga bland annat Pervez Musharrafs militärdiktatur Pakistans och mönsterdemokratin Saudiarabiens sida).

Till skillnad från Bush är Obama realist. USA befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge och så lär det förbli under de kommande åren. Samtidigt växer sig Kina starkare och har även under brinnande finanskris visat goda tillväxttal. Obama har inte krupit för regeringen i Beijing. Han har träffat dalai laman. Men det finns ingen anledning att med en stormakts arrogans försämra relationerna mellan länderna i onödan. De behöver varandra och Kinas lättkränkthet lär inte tillåtas få några långtgående konsekvenser.

Den västliga vurmen för dalai laman är lite svårförståelig. Han är ingen Gandhi eller Nelson Mandela men utmålas just så. Som en fredens budbärare, närmast en frihetens man mot den kommunistiska diktaturen. Trots att han är uttalad marxist. Dalai lama är således ingen demokrat av västerländskt snitt. Det är därför rimligt att Barack Obamas möte med honom blev av informell karaktär, om det nu ens var nödvändigt. Att dalai laman nu fått motta ett pris i USA för ”sitt stöd för demokratin” säger hur förvirrad västvärldens syn på honom är. Vem vet, kanske får han det omdiskuterade Leninpriset nästa år?