Ända sedan Sverigedemokraterna började göra avtryck i väljaropinionen för några år sedan har de etablerade partierna pratat om vikten av att ”hålla dem utanför riksdagen”. Som om detta var demokratins själva kärna. Det handlar inte bara om att Sverigedemokraterna är ett knasigt parti med knasiga åsikter. De etablerade partierna är livrädda för att nya partier ska störa deras trygga maktinnehav. Oavsett om de heter Sverigedemokraterna eller Piratpartiet.

Kristdemokraterna balanserar på fyraprocentsspärren. Detta är i den senaste opinionsmätningen det största hotet mot en alliansseger. Att vissa partier åker ur och andra kommer in i de beslutande församlingarna är emellertid ett demokratiskt nykterhetstecken. Det signalerar att en plats i riksdagen ej är något för evigt givet. Det tvingar politiker att tänka nytt.

Jag räds inte Sverigedemokraterna i riksdagen. Det skulle vitalisera politiken genom att möjliggöra ett uppbrott från den stelbenta blockpolitiken och, trots partiets trångsynthet, tvinga de etablerade partierna att faktiskt börja prata om integrationspolitiken igen. Det skulle göra övermodiga och kaxiga etablerade partier lite mindre styva i korken och dessutom bidra till ett intressant parlamentariskt läge för oss utomstående tyckare. Ja, varför inte?