Svenska folket blir allt mer positivt till EU. I fjol var 51 procent av svenskarna positiva, vilket är den högsta siffran hittills. Statsvetare hävdar att det handlar om en tillvänjning. Och det kan ju stämma. Människan har en unik förmåga att vänja sig vid i stort sett vilken situation som helst.
Jag har aldrig riktigt förstått de borgerliga partiernas vurm för EU. Jag gick i mellanstadiet när Sverige röstade ja till att gå med och minns egentligen bara att vi ritade bilder och satte upp på väggarna. Jag tror att vi gjorde staplar som visade på en knapp vinst för ja-sidan.
När jag senare var aktiv i MUF var inställningen att EU-medlemskapet var nödvändigt för att få till stånd frihetliga reformer i Sverige. Det var förstås en naiv inställning, men vi bör komma ihåg att vi tycktes sitta fast i ett till synes evigt socialdemokratiskt maktinnehav. Det enda de borgerliga visade sig vara bra på, var att förlora val. I ett sådant läge sattes hoppet till krafter utifrån den svenska ankdammen. Nu vet vi att dessa krafter är minst lika elaka.
Mycket har hänt sedan Sverige gick med i unionen. EU:s makt har vuxit explosionsartat, svenska folket påverkas i dag mer än någonsin tidigare av de beslut som fattas i den demokratiskt tveksamma unionen där den verkliga makten finns hos människor som folken aldrig har valt. Och var är de små frihetliga reformerna? Vi var många som trodde att Systembolagets detaljhandelsmonopol skulle försvinna. Det har inte skett. Vi var många som hoppades på en avreglerad arbetsmarknad. Det har inte heller skett. Vi var många som trodde att Sverige skulle bli ett öppnare och bättre land när vi fick influenser från andra medlemsländer. Vi insåg inte att det sitter politiker i andra europeiska länder som är minst lika vispade i kupan som våra svenska diton. Nu sitter katolska extremister och har inflytande över vilka lagar som ska gälla i Sverige.
De positiva förändringar som de facto har skett det senaste decenniet har beslutats i Sveriges riksdag, inte av EU.
Argumentet för att vara kvar i EU brukar vara att Sverige får mer inflytande över världspolitiken som medlemsland i EU än som självständig stat och att de beslut som fattas i unionen ändå påverkar oss. Därför ska vi vara med och säga vårt. Fast det är inte riktigt sant. Om Sverige inte är med i EU kommer de beslut som fattas av EU:s byråkrater och politiker inte påverka oss som de gör i dag. Vi skulle inte få något datalagringsdirektiv. Sverige har klarat sig utmärkt utan euron, vi skulle klara oss utmärkt även utan EU.
Frågan kvarstår: vilka positiva lagar och reformer har EU bidragit med de senaste tio åren som motiverar ett svenskt medlemskap?
Håller med.. bra skrivet. Och den frågan har jag ställt själv, och som mig kommer du nog aldrig få ett svar på den..
EU-vänner kan nämligen inte svara utan kör istället med helt orealistisk skrämselpropaganda om att utan EU-medlemskap väntar ett nytt världskrig, ekonomisk kollaps, kinesisk ockupation osv..
Verklighetsfrämmande människor i kort.
"What have the Romans ever done to us?-känsla uppstår….
Bara för att två exempel i de områden du nämner, så har EU tvingat fram en kraftigt höjd legal införselkvot av alkohol, något som dels möjliggjort för framförallt de som bor i södra Sverige att resa till exempelvis Tyskland och köpa in stora möndgder alkohol och på så sätt spara tusenlappar (trots resekostnaden). Och kanske än viktigare så har även alla andra alkoholkonsumenter gynnats av det eftersom politikerna av rädsla för en ökning i gränshandeln inte vågat höja beskattningen av alkohol de senaste 15 åren (för några år sedan genomförde man av samma skäl till och med sänkningar).
Och vidare har EU genomdrivit att Vin & Sprits grossistmonopol slopats, så att utbudet på Systemet blivit mer varierat.
Och inom arbetsmarknadsområdet har man förklarat Byggnads blockad mot det där lettiska byggföretaget i Vaxholm olagligt, vilket innebär ett prejudikat som möjliggör för lägre kostnader och ökad konkurrens i framtiden.
Det innebär inte nödvändigtvis att EU-medlemskapet kan rättfärdigas då det onekligen är associerat med nackdelar också. Men det är fånigt att förneka att fördelar finns.
Problemet, som jag ser det, är att politikerna inte klarar av att diskutera EU djupare än JA och NEJ och om de ens kommer så långt i argumentationen landar de i fantasilandet (ska det inte bli krig nu när vi sa nej til Euron?).
Argumentet för var att vi skulle vara med och påverka. Påverka vad, hur och varför är däremot ett stort mysterium.
/B
@ stefankarlsson
Jaså.. har Sverige "civiliserats" av EU, eller?
För det du pratar om.. Senaste gången jag tittade var Systembolagsystemet kvar och ohotat?
Och företaget i Vaxholm är snarare ett problem än en fördel.. det öppnar upp för "lägre kostnader" säger du.. "Lönedumpning" är snarare ett bättre ord. Svenska arbetare kan inte konkurrera med letter och estländare som jobbar för en bråkdel av kostnaden och bor i baracker för att sen skicka hem alla pengar. Och bör inte behöva gör detta heller! Det är också deras länders ansvar att skapa jobb åt dom: Inte vårat.
Du talar en del om införsel så då kan vi ju också ta upp den ökade smugglingen och den allt starkare organiserade brottsligheten pga att vi knappt får upprätthålla tull och gränskontroll? Och vad gäller det ämnet.. såklart de stöldturnerande ligorna från östeuropa och deras organiserade tiggare?
Eller att vi avskaffat karantäner pga EU och riskerar att få in farliga sjukdomar såsom dvärgbandsmask..?
Och mycket viktigt: Har Sverige fått mer inflytande eller mindre? Ingen kan påstå på allvar att vi fått mer.. vi har t.o.m tappat inflytande i vårat eget land och flera viktiga frågor hanteras nu av andra än oss själva. (tex datalagringsdirektivet)
Är det demokratiskt? För själv trodde jag att demokrati betydde "folkstyre" och "all makt i Sverige skall utgå från svenska folket".. (regeringsformen) hade visst fel?