”Är det möjligen så att det stora flertalet svenskar struntar i integriteten, sina rättigheter och sin rättssäkerhet – i utbyte mot att bli mutade med sina egna pengar?”
HAX ställer en ytterst relevant fråga. Jag tror att det förhåller sig på just det sättet. Integritetsfrågan skulle aldrig bli någon valfråga. Det har varit uppenbart i över ett år. Enda chansen för Piratpartiet att rida på en framgångsvåg av intensiv integritetsdebatt och diskussioner om övervakningsstatens hot mot allas vår frihet, har hela tiden varit en ny FRA-cirkus. Ett riksdagsval 2008 hade kanske gett partiet en rimlig chans (givet att regeringen hade varit så korkad att den baxat igenom lagen under ett valår). Nu är integritetsfrågan d-ö-d. De etablerade partierna bryr sig inte. Journalisterna bryr sig inte. Och, vad värre är, folket bryr sig inte.
Årets valrörelse handlar således om precis det svenska valrörelser alltid brukar handla: Skatterna. Skolan. Äldrevården. Och vilket parti som kan skapa flest jobb (jag trodde i min enfald att jobben skapades av företagare och entreprenörer…).
Visst är det dystert. Det är förfärligt att svenska folket inte bryr sig om grundläggande fri- och rättigheter som integritet och rättssäkerhet. Det är frustrerande att vi har en journalistkår som uppenbarligen bryr sig lika lite – eller helt enkelt inte orkar ställa makten till svars. Det är oroväckande att frågan om hotad personlig integritet – framför datorn, på gatan, i telefonen, i sovrummet – möts med en axelryckning från väljarna som i stället intresserar sig för storleken på bostadsbidraget eller miljöbilspremien. Utifrån de här premisserna kan faktiskt den totalitära staten skapas, steg för steg. Den stora massan kommer inte att protestera och heller inte förstå vad som hände.
Men jag är inte alls förvånad. Det var väntat att det skulle bli så här. Piratpartiets dominans på bloggar och i debatten på Internet är inte en spegelbild av det politiska livet utanför vårt älskade nät. Där är partiet osynligt och samtalet frånvarande. Vi som i hög grad lever våra liv på nätet luras av integritetsfrågornas dominans i vår del av världen. I själva verket är integritetsdebatten död. I alla fall till efter valet. Då ska datalagringsdirektivet baxas igenom. Undrar vem som kommer att bry sig då?
Alla svenska valrörelser handlar om plånboken på ett mycket direkt sätt. Undantagen är när valrörelsen råkar sammanfalla med spektakulära händelser som t.ex säldöd. Inte ens indirekta plånboksfrågor som energipolitik orkas med såvida inget kärnkraftshaveri nyligen inträffat. Andra viktiga frågor som rättsväsendets sammanbrott och polisens kapitulation inför stora grupper av kriminalitet förbigås också med tystnad.
Det här är Sverige och bilden av att överheten är god och ordnar allt till det bästa för medborgarna är inympad i folksjälen. Sedan spelar det ingen roll att folk dör i vårdköer och att småbuset får härja fritt på gator och torg. Sådant uppfattas som obändiga naturkrafter som inte går att göra något åt.
Och det allra värsta är att "folket" inte bryr sig. Inte ett smack.
Det är ingen slump och inget unikt för Sveriges demokrati att det förhåller sig på detta viset. Ska vi vara konkreta så handlar ju faktiskt inte valrörelsen om något annat än att politikerna köper röster för folkets egna pengar. En fråga som ingen grupp kan tjäna pengar på kan därför aldrig bli en valfråga och det är därför troligt att de inskränkningar av integriteten som har införts aldrig någonsin kommer att avskaffas, det finns helt enkelt inte tillräckligt att vinna politiskt på det eftersom det inte är tillräckligt många som skulle tjäna pengar på deras avskaffande.
Vi människor, rik som fattig, stark som svag och sjuk som rik svarar väl på ekonomiska beting och när vi väl står där och ska välja så väljer vi på det sätt som gagnar oss själva. Eftersom politikerna måste göra om spelet med att lova pengar till höger och vänster, utlova nya regler som ska gagna den ena eller den andra gruppen etc vart fjärde år så ligger det också i sakens natur att staten under vårt demokratiska system aldrig någonsin kommer krympa, varken i rent ekonomisk omsättning eller i vilken utsträckning den ämnar kontrollera, begränsa och detaljstyra våra liv, istället kommer kontrollen att öka och människors valfrihet minska tills den totalitära demokratin, välfärdssamhällets heliga graal, har uppnåtts. Det värsta är att de flesta individer som lever i systemet inte ens kommer att reflektera över att deras frihet har eliminerats, utan kommer att fira hur jämlikheten, välfärden och tryggheten som den allestädes närvarande staten förser dem med.
Jag har aldrig varit ett fan av Piratpartiet. Som jag sett det har det handlat om att få gratis saker på andras bekostnad och integritetsfrågorna har varit ett medel för detta mål. (Och det känns rätt trist med fildelning så länge vi bara delar filer andra skapat.)
Nåja, jag har fått vatten på min kvarn. Först barnporrdebaclet när de först kommer ut med en principiellt vetting (men politiskt så inkorrekt det bara går.)
Sedan WikiLeaks. Jag vet inte i vilken mån piratpartister har fungerat som rådgivare åt WikiLeaks min mer paranoida sida säger mig att de har det och att de klantat sig så källskyddet inte gällde WikiLeaks. Är det så är Piratpartiet rent inkompetent och förtjänar inen respekt eller röst.
Men det måste väl rimligtvis ha förekommit kommunikation i nästa fall av WikiLeaks inkompetens, när de flyttade in sina servrar hos Piratpartiet.
Här skulle varje rimlig kunnig person tala om att det inte erbjuder ett lagligt skydd och inte heller det "politiska" skydd WikiLeaks hävdade.
Har de redan glömt att Laila Freiwalds inte hade nägra problem att stänga av ett litet och fånigt partis hemsida. Så hur ska et ännu mindre och ännu fånigare parti kunna innebära något sorts skydd.
/B