Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest. Det täcker tre områden: integritet, kultur och kunskap. Partiet vill driva tillbaka övervakningsstaten, förnya upphovsrätten och stärka rättssäkerheten.

Rättssäkerheten är partiets starkaste kort. Här pekar Piratpartiet på brister som inget annat parti längre bryr sig om i det svenska samhället, trots att rättssäkerhetsfrågor borde utgöra själva grunden för det politiska samtalet när förhållandet stat-individ diskuteras. Partiet ska också ha cred för att, helt opopulistiskt, ha lyft frågan om den korkade barnporrlagstiftningen. Ingen valstrateg skulle ha uppmanat till en hög svansföring i den frågan inför ett riksdagsval.

Piratpartiets ställningstagande i integritetsfrågorna är bra. Men integritetsbegreppet skulle kunna vidgas betänkligt och även omfatta den kroppsliga integriteten. Det skulle göra partiet mer liberalt. I dag är Piratpartiet för smalt för att attrahera tillräckligt många väljare. Partiets strategi att bli vågmästare, få igenom ett antal sakfrågor och därefter agera röstboskap är nog också svårsmält för många. Det betyder att en röst på Piratpartiet mycket väl kan vara en röst på vänsterpartistiska skattehöjningar och miljöpartistisk tillväxtskepsis.

Jag tror att Piratpartiet kommer att anamma fler frågor allt eftersom ty det är så ett politiskt parti fungerar. Men innan det händer bör partiet fokusera på att baka in de frågor som egentligen redan borde rymmas i partiets manifest. Den kroppsliga integriteten skulle ifrågasätta statens rätt att bestämma över våra kroppar och därmed utgöra skarp kritik mot allt från sexmoralism till narkotikapolitik. Perspektivet att stå på individens sida mot staten finns som bekant redan. Här finns potential för verkligt liberala förslag, men än kan partiet inte kallas liberalt.

Piratpartiets politik har tydligt liberala inslag.
Men än är partiet för smalt för att locka en vilsen liberal.