I Sverige pågår som bäst en diskussion om varför Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Ett visst mått av chocktillstånd råder fortfarande. Många anser att orsaken är att vi inte diskuterat integrationsproblemen tillräckligt mycket. Av rädsla för att bli klassad som rasist har diskussionen undvikits helt, hävdar somliga. Samtidigt som många svenskar uppfattar det som ett problem att invandrare tar med sig sin kultur till Sverige, fortsätter vi svenskar att ta med oss vår till andra länder.
I P4 Dokumentär berättades för en tid sedan att allt fler svenskar väljer att ta en så kallad ”thaimout”. Det innebär att bo i Thailand under någon månad eller mer och har blivit populärt bland svenskar som har pengar och möjlighet att komma bort från vardagsstressen ett tag. Värme och bad samtidigt som svenskarna där hemma fryser könsorganen av sig – vad kan vara bättre?
Själva poängen tycks dock vara att allt i övrigt ska vara i princip som hemma. Thailand är i dag på sina håll (särskilt Koh Lanta) så pass försvenskat att du kan äta både svensk mat, köpa lösgodis och prata svenska med andra svenskar. Självklart kan barnen också gå i svensk skola på plats. ”Vi är här på en lång semester och inte för att bli en del av det thailändska samhället. Våra barn ska naturligtvis gå i svensk skola och inte thailändsk”, berättar några svenskar. Ja, man bör inte beblanda sig för mycket med urinvånarna och deras konstiga kultur. Vi vill ju som bekant ha svenskt kaffe var vi än är också.
Tänk tanken: thailändare, kineser eller bulgarer kommer till Sverige. De bor här i månader, vissa längre än så. De slår sig ned i grupp, startar egna skolor för sina barn efter modell från hemlandet och pratar bara sitt eget språk förutom ett enstaka ”tack” och ”hej” på svenska. Det skulle betraktas som ett stort problem. Jan Björklund skulle få panik, Sverigedemokraterna bära folkdräkt året runt i ren protest.
Vi svenskar fortsätter dock att ha olika måttstockar för andras beteende i Sverige och vårt eget utomlands. Är det inte lite märkligt ändå?
Visst kan man jämföra på ditt vis men det blir inte riktigt korrekt.
Gällande i Sverige invandrade personer som vill behålla lämpliga delar av sin kultur så innebär det problem när kulturen avser företeelser som vi för länge sedan slängt ut ur det "normala" beteendet.
Klantänk, balkongkastning och allvarlig religiositet har vi haft och gjort upp med, för länge sedan. Borta ur bruk och inget vi vill ha tillbaka, inte ens via den hyllade mångkulturen.
Att jämföra detta med svenskt kaffe och att kunna följa med i svensk skolgång på Koh Lanta under ett halvår är bara dumt.
Att plocka ut hedersvåld och klantänk som en typisk del av invandrares kultur är förstås djupt felaktigt. Hur många av de som invandrar till Sverige kastar sina döttrar från balkongen? Skärp dig.
Nu vet jag inte hur de thailändska socialförsäkringarna fungerar. Men om bulgarer kom hit, hade egna skolor, bosatte sig i egna områden och strödde sina egna pengar omkring sig så skulle nog inte upprördheten vara speciellt stor.
F ö så lever väl t ex den kinesiska minoriteten i Sverige i stort sett självvalt isolerat utan att vi andra bryr oss?
Jag har svårt att tro att någon skulle bli upprörd om rika(re) människor kom hit på semester, byggde några egna skolor och höll sig lite för sig själva. Känns som ett icke-problem.
Är inte SD:s existensberättigande att våra invandrare är en ny underklass som konkurrerar med vår inhemska underklass om bidrag, skoluppmärksamhet, tjejer, jobb, social status mm? Det skapar förstås bitterhet.
Visst borde det vara ett icke-problem. Men det är ju inte riktigt så det betraktas. När tyskar under min uppväxt köpte sommarstugor i glesbygden orsakade det en stor debatt. Den frihet som svenskar har i Thailand erbjuds inte på samma sätt för personer som kommer till Sverige. Du kan inte bara komma hit och leva isolerat, starta en egen skola på ditt eget språk osv. Det sätter skollagen stopp för.
De som har råd att vara lediga och bo så länge i Thailand att deras barn måste gå i skola där tillhör väl samma kategori personer som i Sverige bor i något helsvenskt område och tycker det är chict med mångkultur (i form av något besök på etnisk restaurang i Sverige då och då).
Jag försvarar inte deras inställning varken när de är i Sverige eller i Thailand, de är lika egoistiska i bägge fallen.
(Är f.ö. också för sexarbetares rättigheter)
Den typiska förklaringen när det gäller SDs framgångar är en misslyckad integration.
Säg att ett bra mått på integration är i vilken mån invandrare och svenskar gifter sig och skaffar barn utanför den egna gruppen. (En intressant följdfråga blir om SD 2.0 gillar det eller om SD 2.0 har samma bug som betaversionen och oroar sig för att det skulle leda till ett antal små bruna barn.)
Poängen är att den praktiska integrationen egentligen är en fråga om saker som är eller i alla fall bör vara utanför politisk/statlig kontroll. Vare sig det handlar om att bilda familj eller spela fotboll ett par kvällar i veckan blir det rätt totalitärt om politiker ska styra upp det.
Och eftersom det verkar rätt främmande för vissa politiker och tyckare att det förhåller sig så har samhället i vid mening misslyckats med integrationen.
/B