Efter en ganska lång tid av relativ frid från det klimatalarmistiska spektaklet har klimatmötet i Cancún dragit igång och därmed har även medias hets vaknat till liv igen. Nu ska det snackas klimatångest, nu ska vi känna skuldkänslor och må dåligt tillsammans. Bara för att vi lever i en allt rikare värld.

Den varma vintern i Norge 2001 ledde till en ”kollektiv förnekelse” om klimatförändringarna, påstår sociologen Kari Marie Norgaard. En varm vinter är alltså tydliga tecken på pågående klimatförändringar. Men en kall vinter är – väder. Det var meteorologerna noga med att påpeka under förra årets snöiga och kalla helvete som drabbade oss svenskar (och stora delar av Europa och Asien). Nu berättar medierna för oss att kylan i Sverige faktiskt också kan handla om klimatförändringar. Förändringarna i klimatet kan ju innebära att det blir varmare på vissa håll och kallare på andra. Snacka om att helgardera! Oavsett vilket väder vi har – varma somrar, kalla somrar, varma vintrar, kalla vintrar – är det ett tecken på klimatförändringar. Börjar inte detta bli lite löjligt…?

Det som upprör ännu mer är att vi också förväntas gå omkring och må dåligt av detta. ”Att tänka på klimatförändringarna är också plågsamt för oss västerlänningar eftersom det lätt framkallar skuldkänslor.”, skriver SvD. ”Vi vet att vår livsstil bidrar till problemet, men är ändå inte beredda att överge den.”

Passa på att må lite dåligt nu. För klimatets skull. Efter Cancún lugnar det ned sig lite igen ska du se.

Väder? Nej, nej. Klimatförändringar.