DN sökte en ny ledarskribent före nyår. Det skulle vara en person som delade de liberala grundvärderingarna, stod det. De fick Lisa Bjurwald (ni vet hon som klassade hela bloggosfären som en ”särskrivande specialklass”). Ännu en vänsterfeminist till gänget. Hurra.

I dagens tidning skriver Bjurwald, angående den debatt som rasar på Newsmill om TV4:s beslut att behålla porren i Canal Plus , att det är ”PK att gilla porr”. Hon vill ha tillbaka 1990-talets pornografidebatt. Ni vet, porrens skadliga påverkan på sexualiteten, kvinnoförtryck, sexualisering av de stackars barnen och så vidare.

PK? I ett Sverige där politiker med alla medel vill få bort möjligheten att ens kunna välja att se porr på hotell. Ett Sverige där porrtidningarna sedan många år rensats bort från sin plats överst i matvarubutikernas tidningshyllor. Ett Sverige där offentlig pornografisk föreställning är förbjuden. Ett Sverige där det är stora nyheter i alla medier att personal på en statlig myndighet på arbetstid har besökt pornografiska sajter. Genast ska det diskuteras ”etik”, ”jämlikhet” och ”värdegrund”. Vad då värdegrund? Att ha sex är det mest naturliga i världen, att vilja titta på när andra har det torde inte vara något konstigt. Men nej. Det ska vara sex på rätt sätt. Det måste följa den av politiker uppsatta normen. Och den är tämligen snäv minsann. Det är just denna inskränkthet som ger mig andnöd i Sverige emellanåt.

Många tittar på porr. Både kvinnor och män gör det. Men det är inte PK att göra det utan tvärtom något vi förväntas skämmas över och ljuga om. Lite som onani. Jag säger som i Coupling: ”It’s a stealth activity. You do it on your own, in secret and you lie about it afterwards.”