Genom att ta den förfärliga historien om Jesper Nilsson, som trakasserades av två poliser vid tunnelbanespärren vid Hornstull, som exempel på hur jobbigt och integritetskränkande det är med kontroller i tunnelbanan tror sig en plankare göra ett case mot hela avgiftssystemet i kollektivtrafiken. Det är förstås två skilda frågor. Att göra rätt för sig kan inte vara integritetskränkande.

Plankare bidrar inte bara till att biljettpriserna för att åka med SL stiger för alla som vill göra rätt för sig. Deras plankande är även ett slags kränkning. När jag passerar en spärr med mitt Accesskort och en person bredvid mig samtidigt hoppar över spärren och åker gratis räcker plankaren med den handlingen ett långt finger åt mig och alla andra som betalar och ser till att kollektivtrafiken går runt ekonomiskt. Tänk dig motsvarande situation i en mataffär. Du står i kön och väntar på att få betala flera hundra kronor för det du har lagt i kundvagnen när plötsligt någon kommer med lika mycket saker i sin vagn och bara går förbi kön och ut från affären. Utan att betala ett öre. Kassörskan tittar inte ens, hon är så van. Skulle det kännas OK?

Plankare är självömkande snyltare. Jag vill har fler kontroller, dryga böter för plankare och bättre spärrar som är svårare att ta sig förbi utan att göra rätt för sig. Det ska alltid löna sig att göra rätt för sig. Personer som vill snylta sig genom livet på andras bekostnad förtjänar bara förakt.