Det kan tyckas lite märkligt. George W Bush skickade tusentals amerikanska soldater i döden i två krig i fjärran länder och blev, åtminstone tillfälligt, hjälteförklarad på hemmaplan. Barack Obama hjälper till att upprätthålla en flygförbudszon över Libyen för att förhindra att en diktator slaktar sitt eget folk. Obama får kritik av sina egna. Den kritiken är rätt obegriplig.
Obama har sagt att det är möjligt att USA kommer att stödja rebellerna med vapen. Det tycks nämligen vara svårt för rebellerna att avancera vidare mot Tripoli, en viktig orsak är den bristfälliga utrustningen. Om omvärlden öppet skulle stödja rebellsidan med vapen och ammunition skulle det vara en ganska unik handling. Givet alternativet – att Gadaffi segrar, att Libyen sönderfaller eller att det uppstår ett slags status quo med år av stridigheter – är det ingen dålig lösning att beväpna rebellerna och låta dem besegra förtryckaren.
Detta är något att fundera på även för framtiden. Dels betyder det att omvärlden tar ställning för demokratikämpar, dels att de slipper direkt inblandning i ett krig i ett annat land med alla bekymmer det betyder för alla parter. En betydligt smidigare lösning än de krig som föregångaren Bush satte igång.
Obegripligt? Det är väl snarare ganska rimligt att det amerikanska folket är, efter åtta år i Irak och tio år i Afganistan, inte överdrivet sugna på att hoppa in i ett nytt krig i mellanöstern. Och det är ett krig, även om man inte har marktrupper (än).
Extra intressant med detta krig är att väst inte bara har någon aning om vad de ska göra om de förlorar, om Gadaffi utrotar rebellerna ändå, de har ingen aning om vad de ska göra om de vinner. Vad gör vi om, efter att ha stött rebellsidan med vapen och träning, rebellerna ser till att hämnas för alla oförrätter och ser till att utrota alla som hade med Gadaffi att göra?
Vad gör vi när de hundratals olika släktstammar i Libyen får vittring på makt och ett blodigt inbördeskrig bryter ut?
Krigströtthet är förstås en förklaring, men Obama har tydligt sagt ifrån att någon stor insats inte är aktuell. Och det finns trots allt avgörande skillnader mellan insatserna i Libyen och krigen i Irak och Afghanistan. USA har aldrig tagit på sig någon ledande roll i Libyen och Nato har nu övertagit ansvaret. USA deltar som ett land av många i en internationell insats. Ja, det är riskabelt. Ja, vi vet inte vad som händer om Gadaffi störtas. Men att ge ett förtryckt folk en möjlighet att bli av med en förtryckare som suttit i över fyra decennier är rätt och riktigt, om inte annat av rena anständighetsskäl. När USA äntligen gör något rätt och av rätt skäl får presidenten kritik. Det är typiskt.
Den här artikeln ger ett glasklart svar på dina funderingar:
http://paul.house.gov/index.php?option=com_content&view=article&id=1840:constitutional-problems-with-the-libyan-war-&catid=62:texas-straight-talk&Itemid=69