Att vi får de poitiker vi förtjänar är en gammal sanning. Kraven på perfekta människor utan ”lik i garderoben” har gått så långt att varje nytillsatt minister eller partiledare väntas erkänna sina synder publikt innan han eller hon börjar sitt jobb. Oftast handlar det om fortkörningar eller kanske någon parkeringsbot. Håkan Juholt erkände utan omsvep tre fortkörningar, ”alla kopplade till valrörelser”.

Sådana erkännanden är förstås sköna att ha för arbetsgivaren, i det här fallet det socialdemokratiska partiet. Men vad rör det oss väljare? Har du lägre eller högre förtroende för en person om han eller hon har eller inte har åkt dit för fortkörning eller inte betalat sin TV-licens? Är det verkligen riktiga människor vi får om vi kräver ett fläckfritt förflutet?

Politikerrollen har gått från att vara ett förtroendeuppdrag till att bli en livslång karriär. Vägen är ofta utstakad från första början. Unga människor fostras i ungdomsförbunden, får lära sig lojalitet och lydnad samt att vara lite allmänt menlösa och ryggradslösa. Allt handlar om partiets väl, idéer kommer i andra eller tredje hand. Principer finns knappast. På detta sätt odlas människor som ofta inte haft ett vanligt arbete, inte har en aning om hur det är att arbeta på en restaurang eller sitta i kassan på ICA ,men heller inte har tagit sig tid att ordna en akademisk examen. Tittar vi på partiledarnas bakgrund förefaller allt färre veta hur det är att vara student. Utbildningsgraden tycks nämligen sjunka. Man har valt en karriär inom partiet, där lydnad snarare än kompetens ofta belönas, i stället för att skaffa sig en riktig utbildning i den riktiga världen utanför partipolitikens trygga barm.

För vanliga människor på den vanliga arbetsmarknaden krävs ofta väldigt specifika kunskaper (läs en utbildning) för ett kvalificerat jobb. Så icke inom politikens värld. Jag kan tycka att det är ett problem att en person som kandiderar som partiledare för Sveriges fortfarande största parti, och därmed i högsta grad är en kandidat till statsministerposten, saknar akademisk examen. Det säger en del om snuttefieringen av politiken i dagens mediala värld där ytan är allt och ingen orkar ta del av innehållet.

Hellre en intelligent akademiker med fortkörningsböter och några sexköpsdomar än en icke-akademiker med fläckfritt förflutet. Även om inget av detta nu borde diskvalificera en person för ett högre politiskt uppdrag.