I elfte timmen, eller fem i tolv om man så vill, kom slutligen ett FN-beslut om flygförbudszon över Libyen. Frågan är om det inte redan är för sent. Reaktionen från Gadaffi blev visserligen att inte genast inta staden Benghazi som han utlovade i går. Men rebellerna är ändå tillbakatryckta till ett sista fäste och kan sannolikt besegras även utan diktatorns flygvapen.

Jag kan förstå USA:s tvekan. Fattar man ett beslut om upprättandet av en flygförbudszon måste den upprätthållas i praktiken också. För ett land som redan har fått sin stolthet begravd i den irakiska öknen och i de afghanska bergen är ännu en militär konflikt i ett muslimskt land verkligen inte önskvärd. Samtidigt vore det rent ut sagt pinsamt att bara sitta med händerna i kors (och det gäller naturligtvis i lika hög grad EU). Så beslutet togs alltså, till slut. Utan Tysklands, Rysslands, Indiens, Brasiliens och Kinas stöd. Däremot kommer vårt grannland Norge att delta.

Kommer detta att stoppa Gadaffi från att behålla kontrollen i landet? Knappast. Kommer det att förhindra en massaker i Benghazi? Inte nödvändigtvis. Flygförbudszonen borde ha upprättats för en vecka sedan, innan diktatorn började driva tillbaka oppositionen och det fortfarande fanns momentum hos rebellerna. Det är svårt att se hur rebellerna långsiktigt ska kunna hålla ut, och åter igen avancera, i detta läge. Om nu inte vi börjar se stora avhopp från regimens armé.