Det är bister läsning när somaliska invandrare berättar om hur de efter 14 år i Sverige ännu inte fått lämna ”flyktingbåten”: inget arbete, fortsatt utanförskap och en tillvaro som hålls uppe med hjälp av försörjningsstöd. Det kostar samhället pengar och det är ett slag i ansiktet på alla som inget hellre vill än att arbeta och klara sig själva. Följden blir att många flyttar vidare, till bland annat Storbritannien. Där startar de butiker, där försörjer de sig.
En attitydförändring från den sittande regeringen innebär att en nyanländ inte ska skickas till Socialtjänsten utan till Arbetsförmedlingen. Det är, för att använda politikerspråk, en viktig signal. Men sedan då? Studier visar att somaliska invandrare i Kanada har flera gånger större chans att få ett arbete och klara sig själva än deras landsmän som anländer till Sverige. Vad beror det på? I Sverige tar det i snitt sju år för en flykting att etablera sig på arbetsmarknaden. I Rapport i SVT nyligen berättades om hur en psykolog från Colombia läst in de kurser han ombetts läsa in för att få sin svenska legitimation men fortfarande, efter flera år, satt i väntans tider. Svenska myndigheter, det svenska samhället, har helt enkelt ingen brådska att utnyttja invandrande människors kompetens och färdigheter. De kan gott vänta, allra helst passiva, tycks vara devisen.
Det är ett enormt resursslöseri. Vi ska naturligtvis skilja på flyktingar och personer som av andra skäl väljer att invandra, deras förutsättningar är olika. Men oavsett bakgrund behöver de ett arbete, de behöver lära sig svenska och stå på egna ben. Hur allt detta ska gå till på ett framgångsrikt sätt har svenska politiker aldrig riktigt velat prata om. Nu när Sverigedemokraterna finns i riksdagen blir de kanske tvungna. Det behövs en uppryckning och en ansvarsfull debatt där det vänds på alla stenar. Att göra det lättare att starta och driva företag är kanske ett sätt. Att höja kvaliteten i SFI-undervisningen, med den föreslagna bonusen som morot, ett annat. Ska fler förslag komma fram behöver dock svenska politiker lära sig att diskutera frågan utan att vara livrädda för ett visst smårasistiskt skitparti.
instämmer
"Där startar de butiker, där försörjer de sig." Nja, arbetslösheten fortsatte vara 70%…
Tja ett problem är väl att man har enormt låga förväntningar på som som kommer. Det är för mig inte självklart att alla måste gå på studiebidrab medan man läser SFI. Min flickväns föräldrar (dom kommer från Serbien) gick ännu ett steg längre och lät dottern bo hos dagmamman Måndag till Fredag dom första åtta åren av hennes liv för att dom skulle kunna gå efter sina två (2) anställningar. Med 60 år är dom fortfarande lite enkelspåriga, dom har ju inte gjort något annat än att lasta flygplan, lindat elmotorer och rensat grönsaker hela livet. Språket är lite hackigt men vi har kul när vi träffas i koloniträdgården på helgerna och dricker lite schlibowitch. Dottern är tack vare dubbla förebilder perfekt integerad. Tack vare dagmamman behärskar hon landsspråket och är överläkare inre medicin.
Ja jag tycker det är skrattretande att SD blir kallade rasister när dem största rasisterna är regeringen själva.
Men snälla rara, den som i Sverige skulle uppföra sig som kanadensarna gör skulle raskt marginaliseras under beteckningen rasist.
Kanadensarna sorterar människor.
Hela invandringen bygger på ett vi-och-dom-tänkande, där dom är de som saknar kompetens att tillföra Kanada och då säger Kanada tack, men nej tack.
Att komma till Kanada och ha "tappat passet" är meningslöst för då har du missat i första test – kan du hålla reda på viktiga saker?
90% av invandrarna i Kanada är välkomnade, 10% är av den sort som kommer till Sverige.
Snitt tiden för en invandrare att få arbete är ingalunda 7 år, däremot är mediantiden 7 år.
det innebär att i undersökningen av alla möjligheter( 0år-alldrig) var stapeln högst på 7 år, snitt tiden är garanterat väsäntligt högre.
Korrekt. Mediantiden ska det vara.