Sven Englund, student i Kina, har förlorat sitt uppehållstillstånd (eller snarast fått det förkortat) efter att på sin blogg ha uppmanat till en så kallad flash mob (快闪族) lagom till partiets 90-årsdag den 1 juli. Det skulle vara en spontan samling där deltagarna skriver ordet ”frihet” (自由) någonstans på kroppen och åker till The Bund i Shàng​hǎi (eller på annan lämplig plats) och står där i fem minuter. Inbjudan riktades även till president Hú​ Jǐn​tāo.

De kinesiska myndigheterna var förstås inte så roade av detta. Det blev ett himla liv. Han uppmanades att ställa in det hela, fråntogs sitt pass (men återfick det den 7 juli) och fick veta att om någon dyker upp är det på hans ansvar. Bloggaren erbjöd sig att uppdatera sin kinesiska blogg med att det hela var inställt. Men det räckte inte. Bloggen stängdes ned och uppehållstillståndet förkortades med två veckor. Sven Englund väntas hem till Sverige under dagen.

Man kan tycka att herr Englund borde ha kunnat lista ut att det skulle gå så här. I Kina döms personer till långa fängelsestraff för det han gjorde, ett förlorat uppehållstillstånd är i detta sammanhang att betrakta som kompisrabatt. Att dessutom uppmana till en sådan grej just den första juli i år, när partiet fyller 90 och allt är extra känsligt, är förstås rent dumdristigt. Sven Englund är antingen lite halvtokig eller bara väldigt orädd.

Tja, han har åtminstone lyckats få mycket uppmärksamhet för sitt tilltag. Samtliga svenska medier har rapporterat om händelsen. Därmed riktas ljuset åter mot den kinesiska regimens paranoida beteende för en stund.

Läs vad Sven Englund själv skriver om bakgrunden till händelsen här och fortsättningen här. Han skriver bland annat:

”Jag svarade ganska ärligt på frågorna. Det var bara en fråga som jag blankt vägrade svara på,vad lösenordet till min blogg var. De försökte verkligen under säkerligen 1,5 timmar förklara för mig att jag inte hade något val. De skällde på mig ibland,de menade att jag enligt lag skulle svara på denna frågan. Jag har ju en del åsikter om detta,vuxna människor,som nästintill sitter i en ring och pressar en utbytesstudent på något så privat. Jag förklarade om och om igen att jag tänkte inte svara på den frågan,jag trodde inte alls att jag enligt lag behövde svara på godtyckligt ställda frågor bara för att de var poliser. De hotade med att alternativet var att jag inte kunde skriva mina prov nästa vecka,för om jag inte följde lagen skulle jag bli hemskickad.”