En flicka i övre tonåren som haft sex med en 14-årig pojke friades av Ystads tingsrätt i våras. Flickan hade stått åtalad för våldtäkt av ”lagtekniska skäl”, ett begrepp jag aldrig stött på i fall när en tonårspojke åtalats för sexövergrepp på en tonårsflicka, men friades eftersom pojken varken utsatts för våld, hot eller tvång. Vilket låter helt rimligt.

I går dömde hovrätten över Skåne och Blekinge en 15-årig pojke till ungdomstjänst för sexuellt utnyttjande på sin 13-åriga flickvän. Detta trots att samlaget, precis som i fallet ovan, varit frivilligt. Trots frivilligheten kan samlaget ha utgjort ett övergrepp på flickan, fastslår hovrätten. Detta får jag inte ihop. Om man gör något av fri vilja, hur kan det vara ett övergrepp? Och är inte domstolens uppgift att i så fall bevisa att ett övergrepp har skett? Hade pojken manipulerat flickvännen till sex? Det förefaller inte så, ty då hade hovrätten inte hävdat att samlaget var frivilligt.

Om det nu är så att flickor och pojkar behandlas olika i egenskap av misstänkta förövare i sexualbrottsfall, vilket mycket tyder på, är det djupt problematiskt. Det är också problematiskt att tonåringar ska behöva vara rädda för att förälska sig i någon som är under 15. Vi tycks gå mot en utveckling där sex före 18 ses som alltmer suspekt och där något år i åldersskillnad mellan sexuellt aktiva tonåringar blir ett fall för rättvisan. Det är svårt att inte koppla samman detta med den allmänna nypuritana trenden i Sverige.

Vi behöver få igång en seriös diskussion om detta snarast möjligt, innan det spårar ur fullständigt.

Läs även Gothbarbie, Torbjörn Jerlerup, Johanna Sjödin