Euroanhängarnas försök att försvara det europeiska valutaprojektet ter sig alltmer desperata. Mest fanatiska är förstås folkpartisterna, som till 90 procent stöder ett svenskt medlemskap.

Folkpartisten Jasenko Selimovic vill flytta fokus från valutaprojektets alla problem genom att efterlysa en europeisk solidaritet. På samma sätt som svenska skattebetalare är villiga att hjälpa arbetslösa svenskar, borde vi vara lika benägna att hjälpa greker och fransmän, tycker Selimovic. Det gör vi förstås redan, vare sig vi vill det eller inte. Sverige pumpar in 30 miljarder till EU varje år, nästan en hel svensk försvarsbudget. Det är andra medborgares skattepengar som nu ska rädda Grekland.

Det EU-forikerna och de fanatiska euroanhängarna alltid förbigår, är frågan om legitimitet, det vill säga folkligt stöd. Att Greklands regering vill att folket säger sitt om det gigantiska räddningspaketet har retat gallfeber på Merkel och Sarkozy, men egentligen är det ett rimligt beslut att låta det egna folket rösta.

EU fruktar alltid domen från medlemsstaternas befolkningar. Varje gång de får säga sitt sätter de sig på tvärn mot maktöverföring, överstatlighet och en allt snabbare vandring mot en federal EU-stat. Demokratin kommer i vägen för ”EU:s historiska uppgift”. Det kan en sann folkpartist som Jasenko Selimovic inte tillåta. Demokratin får således offras, vilket är precis vad som skedde när EU-konstitutionen friserades, döptes om till Lissabonfördraget och påtvingades medlemsländerna.

Ingen ska tro att denna seger över demokratin har gett EU-eliten annat än blodad tand. Vad som helst är ju möjligt – bara man inte frågar om lov.