# Saabs chanser nära noll. En tillbakablick i dessa sammanställningar av veckan som gick kommer att visa vilken berg-och-dalbana Saab gått igenom. Ingen vecka är den andra lik och spelet har sedan länge upphört att vara en seriös verksamhet. När GM sade nej till planen på att låta kinesiska Youngman och Páng Dà äga 100 procent av Saab försvann i praktiken den sista chansen för företaget att överleva. Åtminstone långsiktigt. Nu återstår för Victor Muller och de kinesiska företagen att försöka få GM att acceptera något slags kompromisslösning med ett Saab delägt av kineserna. Även om det mot all förmodan skulle gå igenom är det en långt sämre lösning än den som tidigare presenterades.
# Mangamålet till HD. Högsta domstolen kommer att ta upp målet med den barnporrdömde seriekännaren. Det är ett principiellt intressant fall och det är bra att HD väljer att pröva det. Men det är samtidigt svårt att se hur de ska kunna göra en fundamentalt annorlunda tolkning än tidigare instanser.
# Manshat på modet. Turteatern sätter upp en pjäs baserad på Valerie Solanas radikalfeministiska hatskrift SCUM (Society For Cutting Up Men). Den ska till råga på allt visas för skolungdomar. Kulturnissarna är förstås nöjda. Det är en ”provokativ” och ”tankeväckande” pjäs som ska ”ruska om”. Jo, tjena. Den visar bara hur tillåtet det har blivit att förnedra och skämta om män. Att göra en liknande föreställning som uppmanar till att mörda judar, muslimer, svarta eller alla kvinnor vore helt otänkbar.
# Exit Berlusconi. Silvio Berlusconi höll sitt löfte och avgick på lördagskvällen. Hans förtroende var sedan länge förbrukat. Berlusconis sätt att förringa och trivialisera Italiens ekonomiska kris var kanske det som slutligen fick bägaren att rinna över, även för hårt prövade italienare. Dessvärre finns det inte så många bättre personer som kan ta över och få Italien på fötter.
Det är värst vilka ömfotade reaktioner uppsättande av en teaterpjäs kan framkalla. T.o.m Johan Lundberg på Axess plockar fram stora censursaxen i kommentarsfältet för att kväsa sakliga invändningar mot offerkofte-mentaliteten som odlas av vissa män.
Den som störs så till den milda grad av den här sortens provokationer har all anledning att vända blicken inåt. T.ex är analogin med judar, muslimer eller andra mer eller mindre utsatta minoritetsgrupper fullständigt irrelevant – vilket jag tror alla inser med bara mer än ett ögonblicks stilla kontemplation.
På vilket sätt är ett verk som manar till att döda män intressant att sätta upp som pjäs, egentligen? De får sätta upp vilken skit de vill för min del, men analogin med judar, muslimer eller andra grupper är inte alls irrelevant. Den visar att det är OK att driva med och förnedra män – vita sådana i synnerhet.
På vilket sätt är ett verk som manar till att döda män intressant att sätta upp som pjäs
——————
T.ex därför att den fått meningsfränder till dig i frågan att hota teatergruppen till livet och att därmed att steget ner i skiten inte är längre bort för den ena än det är för den andra.