Jobbskatteavdraget har varit alliansregeringens viktigaste reform. Men det saknas bevis för att jobbskatteavdraget verkligen leder till fler jobb, enligt Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Reformen är svår att utvärdera.

För en regering som sänker skatten främst av arbetsmarknadspolitiska skäl är det förstås en plump i protokollet. Hade Alliansen bara varit tydligare med att det är en frihetsreform att sänka skatten för vanliga löntagare hade diskussionen om eventuella jobbskapande effekter inte alls varit lika relevant. Det hade varit tillräckligt att konstatera att det är rätt att sänka skatten för att öka människors möjlighet att leva på sin inkomst.

Men eftersom Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har avideologiserats återstår bara att mäta vilka effekter i antalet nya jobb som jobbskatteavdraget ger. Låg- och medelinkomsttagares känsla av ökad frihet genom större ekonomiskt utrymme varje månad blir plötsligt ointressant. Följdriktigt framstår Alliansens viktigaste insats sedan den tillträdde 2006 som ett misslyckande – vilket förstås blir helt obegripligt givet vad pengarna har inneburit för vanligt arbetande folk.