Ingen bryr sig om vad Gudrun Schyman säger längre. De värsta knäppfeministerna sitter inte vid makten och stiftar nya moralistiska lagar. Men radikalfeminismen är inte död. Tvärtom frodas den i partier som utåt sett inte är feministiska men som i allt högre grad befolkas av personer som delar sådana värderingar. Det var en borgerlig alliansregering som skärpte straffet för sexköp.

Idén om all sexhandel som en sorts form av exploatering av kvinnor är djupt rotad i det svenska medvetandet – åtminstone bland människor som uttrycker åsikter om saken i TV och tidningar. Vad människor som inte gör sina röster hörda på detta sätt egentligen tycker vet vi mindre om. Det vi vet är att bland politiker sluter de allra flesta upp bakom tanken att ingen ska få betala för en sexuell tjänst, att pornografi är kvinnoförnedrande men förmodligen inte kan stoppas helt och att det är en politisk uppgift att undervisa befolkningen i korrekt sexualmoral.

När Skavlan ställde frågan om vad som var värst av att röka en pipa hasch, gå till en prostituerad, säga att man älskar sin partner utan att mena det eller att vara otrogen blev gästerna Horace Engdahls och Felicia Feldts svar det sistnämnda. Lars Linder i DN reagerar starkt och frågar sig om otrohet är värre än sexslaveri. Nå, nu handlade faktiskt Skavlans fråga inte om sexslaveri utan om att gå till en prostituerad (läs sexsäljare).

Jag blir så trött på dessa ständiga missförstånd från personer som aldrig har träffat en sexsäljare men har en mycket bestämd uppfattning om deras tillvaro. Personer som inte är intresserade av att lyssna till sexsäljares egna ord utan hellre använder Lilja 4-ever och 14 år till salu som grund för sin bild av fenomenet sexhandel. Jag är trött på alla moralister som omyndigförklarar vuxna människor till följd av beslut som inte faller deras egen privatmoral i smaken, i detta fall beslutet att ta betalt för sexuella tjänster. Hade samma slags fördomar yttrats om andra yrkesgrupper, eller folkgrupper, hade det blivit rabalder. Men trampa på en grupp som redan trampats på i århundranden kan man göra utan att någon reagerar nämnvärt.

Att dra likhetstecken mellan sexhandel och exploatering är felaktigt. Att dra likhetstecken mellan sexhandel och utnyttjande av barn är direkt ohederligt. Ingen försvarar sexuella, eller andra, övergrepp på barn. Frågan har över huvud taget inte med sexköpsförbudet att göra. Människohandel för sexuella ändamål, för övrigt ett brott som enligt Rikspolisstyrelsen har passerats av annan sorts människohandel, har inga kopplingar till den så kallade sexköpslagen.

Trots detta använder försvararna av förbudet mot att köpa sexuella tjänster ständigt ovanstående exempel som argument mot sexhandel i allmänhet och för ett generellt sexköpsförbud. Det gör att diskussionen redan i utgångsläget blir skev – och fruktlös. Tänk vad trevligt det vore med en seriös debatt.

Urval av tidigare bloggposter i ämnet:
Frivillig sexhandel
Varför köpa sex?
Kvinnor som köper sex
Stolthet och fördom
Respektera sexsäljarna!