I senaste numret av Nyliberalen argumenterade tre centerpartister utifrån ett frihets- och rättighetsperspektiv för att åldersgränser bör avskaffas. En replik kommer att finnas med i nästa nummer, men jag vill redan nu lyfta frågan en aning.

Frågan om åldersgränser är intressant. Dels för vad den betyder i social kontroll över befolkningen – politikerna har exempelvis bestämt att den som är under 20 inte ska få köpa starköl, vin eller sprit och dricka den hemma medan det är helt OK att dricka den på krogen – men också vad den signalerar i former av moraliska pekpinnar. Här kommer vi in på sex.

Ett exempel är åldern för sexuellt samtycke, den så kallade byxmyndighetsåldern. ”Byxmyndig” blir man vid 15 år i Sverige. Förenklat kan sägas att i Malta, Turkiet och vissa amerikanska delstater gäller 18 år, i Österrike, Tyskland och Italien 14, i Spanien 13. Många länder har satt gränsen vid 15 eller 16. Alla gränser är förstås godtyckliga. Sett ur ett globalt perspektiv är Sverige således varken mest liberalt eller mest tillknäppt.

Klart är i alla fall att 15-årsgränsen bygger på en förlegad syn då den inte speglar ungdomars sexuella verklighet. Därtill får den stora konsekvenser i fall som till följd av anmälningar får rättsliga följder. Vi har sett fall när ungdomar haft sex under frivilliga former men där ena parten (oftast en flicka) varit under 14 och någon utomstående anmält pojken för våldtäkt.

Det är rimligt med en lagstadgad gräns. Men samhället behöver samtidigt acceptera att dagens sexualnormer kanske inte är som de var för 50 eller 100 år sedan och att 15-årsgränsen måste diskuteras – och sänkas.