Jag brukar skriva mer om rättssäkerhet än rättstrygghet på bloggen, men efter den senaste tidens uppmärksammade brottsfall, som alla bär en stämpel av rättsstatens misslyckande, finns anledning att sätta fingret även på rättstryggheten i samhället.
En man döms för att ha kidnappat sin exsambo. I väntan på att domen ska vinna laga kraft släpps mannen och hinner då söka upp kvinnan och knivmörda henne. Hela historien är fruktansvärt tragisk, men den känns inte unik.
Titt som tätt dyker det upp liknande fall. Personer som dömts för allvarliga våldsbrott, avtjänat sina straff och sedan begått nya. Personer som mördat, dömts till rättspsykiatrisk vård, friskförklarats och frisläppts för att sedan mörda igen.
Den som läser denna blogg vet att jag inte förfäktar hårdare straff för straffens skull och att jag mer än en gång har kritiserat den drakoniska amerikanska rättspolitiken. Det är inte i den riktningen vi ska röra oss. Men när rättsväsendet misslyckas så kapitalt som i de fall som uppmärksammats på sistone måste vi alla ta oss en funderare.
På vilken grund friskförklaras en man som sedan spiller liten tid i frihet innan han mördar igen? Hur resonerar rätten när de släpper en man som nyss dömts för att ha frihetsberövat sin expartner trots att kvinnan är i stort behov av att skyddas från mannen i fråga?
Den största förloraren är förstås den vanlige medborgaren som ställt sitt hopp till skydd från rättsstaten när dennes liv hotas. Men även polisen måste känna stor frustration när sådant här sker. De gör sitt jobb, fångar in boven och ser honom bli fälld. Allt borde vara fri och fröjd och offret äntligen säkert. Ändå kan den dömde gå och knivmörda den person som ska få skydd av samhället. Det är ett fruktansvärt svek.
Det kan inte fortsätta så här. Människoliv går till spillo, människors förtroende för rättsstaten urholkas och viljan att ta lagen i egna händer ökar. Synen på brott mot liv och egendom måste skärpas. Sverige utmålas ofta som en lekstuga när kriminalpolitiken kommer på tal, men faktum är att vissa brott ger väldigt långa straff. Dit hör framför allt narkotikabrott där vi har sett straff på 14 år i vissa fall och där mångåriga straff är vanligt förekommande. Samtidigt kan en person som berusad kör ihjäl en annan människa komma undan med några månader i fängelse.
Det är således fråga om en prioritering, en skalindelning av hur allvarliga brotten anses. Denna indelning behöver vändas upp och ned – brott utan offer ska vara lågprioriterade. Brott mot liv och egendom högprioriterade. Då ska ni se att fall som det som ovan beskrivna kommer att höra en misslyckad och svunnen kriminalpolitik till. Frågan är bara om politikerna vill det.
Tyvärr så är dina förslag redan upptagna av SD och därför kan jag garantera att de inte på något vis kommer att beaktas.
Garanterat inte.
Brottsbekämpningen och lagen har blivit mer och mer inriktad på brott av moralkaraktär och brott som egentligen saknar offer. Knarkbrott och sexköp är väl prima exempel på det. OM någon skadas av dessa brott är det gärningsmannen själv. Förutom förstås att mycken annan brottslighet följer i spåren av dessa moralbrott enbart för att företeelserna i sig är förbjudna. Att pusha knark kräver ju att man kan utöva våld i en utsträckning som helst överstiger polisens och konkurrenternas förmåga. Vore det lagligt behövdes inte det. Sexköpslagen gör samtidigt att sexsäljare och köpare blir mer beroende av hallickar och andra mellanhänder när verksamheten måste döljas och skyddas från polisen.
Idag skall "rättsattrappen" i första hand skicka käcka "signaler" till medborgarna om vad som är "rätt". Att skicka förbrytare i finkan är mindre viktigt verkar det som.
Farang
rottsbekämpningen och lagen har blivit mer och mer inriktad på brott av moralkaraktär och brott som egentligen saknar offer.
——————
Kan du styrka det med nån form av fakta ?
Micke, din spjuver, det är faktiskt skitenkelt att bevisa med jättehårda och konkreta fakta: sexköpslagen existerar! Bland annat. För övrigt känner jag ingen större skyldighet att förklara enkla grejer för dig, för det har ingen verkan.
/Farang
Du påstår att brottsbekämpningen blir mer och mer inriktad på brott som saknar offer(du bestämmer själv tydligen vilka brott det är dessutom)och rimligen har du någon annan grund för det än fantasier om det?
Brott med offer är ex: misshandel, stöld, mord, skadegörelse.
Brott utan offer är ex: narkotikabrott, alkoholsmuggling, sexköp.
Narkototikabrott ger några av lagens strängaste straff, i praktiken, och svenska politiker har som bekant trappat upp striden mot den fria sexualiteten genom att bland annat skärpa straffen för sexköp och fortsätta driva dessa frågor.
Notera också att cfr tror att SD vill legalisera/straffreducera knark.
/B