När jag träffar någon med utländsk bakgrund som bor i Sverige eller har varit här under längre tid är jag alltid nyfiken på vad de funnit annorlunda. Vad verkar vara ”typiskt svenskt”?

Att säga tack för allt är en sådan sak som brukar återkomma. Vi tackar ju till och med för att vi fick vara med om något trevligt tidigare, ”tack för senast”, även om det var en vecka sedan eller mer. Att svenskar anses reserverade är ingen hemlighet. En man berättade att han efter en tid i Sverige insåg att människor har med sig böcker eller tidningar på tunnelbanan bara för att slippa se folk i ögonen. Ja, vissa, slog han förbluffad fast, låtsas till och med sova!

Ett annat exempel är konflikträdslan, vilken även sätter spår i politiken. Sverige ska regeras i samförstånd. Ingen ska sticka ut för mycket. Senast var det Kristdemokraterna som, åter igen, fick anpassa sig till de övriga. Politikerna ger varandra presenter när de slutar eller fyller jämnt, som för att markera att de tillhör samma klass. Och det är väl strunt samma. Problemet uppstår när vi inser att det egentligen inte finns någon opposition mot den rådande ordningen, att alla är överens.

Då kan jag, trots att jag tycker annorlunda i de flesta frågor, faktiskt respektera Vänsterpartiet som i alla fall vågar sticka ut och inte lägga sig i den geggiga mittenröran. Politiken behöver människor och partier som tycker annorlunda, kan formulera andra visioner och framför allt vågar stå för detta när alla andra tycker att de är knasbollar.

Jag uppskattar att vi sällan bli helt koleriska i Sverige. Jag gillar det svenska lugnet, även om Reinfeldt lätt blir en karikatyr av den lugne svenske mannen som förmodligen fortfarande skulle säga ”givet att” om det brann i rummet han vistades i. Jag vill inte ha bråk i riksdagen eller skoattacker under presskonferenserna. Vad jag däremot efterlyser är människor som vågar gå emot strömmen, som vågar vara obekväma. Ty samförståndsandan gör att principer får ännu mindre plats. Då är vi farligt ute.

Läs även: Sakine Madons ledare i Expressen