Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdom är alltid ett tillfälle för populister att beskylla regeringen, ”nyliberalismen” och allt annat mellan himmel och jord för det elände som drabbar dessa barn i fattigdomens rännsten. Frågan om vad som egentligen är fattigdom i ett av världens rikaste länder kvarstår dock.
Vi måste vara noggranna med en sak: inkomstklyftor är inte detsamma som fattigdom. Små ekonomiska skillnader i ett samhälle är inte samma sak som välstånd. Tyvärr är det ofta just om inkomstklyftor och inte reell fattigdom som debatten kommit att handla.
Dessutom pågår en plågsam rundgång. Debatten går endast runt ett varv för att sedan börja om när nästa rapport från Rädda Barnen dyker upp. Det börjar bli lite tröttsamt. Ja, det finns grupper som har det svårt ekonomiskt. Men vi har i Sverige många insatser som gör att ytterst få i egentlig mening kan kallas fattig. Vi har barnbidrag, som gäller alla oavsett inkomst, vi har bostadsbidrag som hjälper familjer med små marginaler att klara sig varje månad, vi har flerbarnstillägg, en rabatterad kollektivtrafik för yngre och mycket annat.
Medierna hjälper till att sprida bilden av ett nytt kallt samhälle som styrs av ”högern”, ett slags muterad människoras som vill barn ont och finner njutning i att trampa på den som redan ligger ned. I medierna snuttefieras emellertid även fattigdomen och begreppet urholkas. För socialdemokraten och tidigare ministern Ylva Johansson handlar fattigdom i Sverige inte om att gå hungrig utan om att stanna hemma när kompisarna åker till Gothia Cup. Men detta är inte fattigdom, detta är olika ekonomiska förutsättningar. Då bör vi diskutera det i stället.
För Veronica Palm, också hon socialdemokrat, handlar kampen mot barnfattigdomen om att fler mammor ska kunna ge sina barn en glass till. Det hon säger är egentligen att det handlar om prioriteringar men att hon ställer sig på de glassälskande barnens sida. En moderatpolitiker som hävdar att det handlar om prioriteringar i den meningen att föräldrarna får prioritera barnen framför sig själva när ekonomin är skral blir kallad ”empatistörd” och får en elak rubrik. En titt på TV3-succén Lyxfällan ger henne emellertid så rätt.
Tidigare bloggat i ämnet:
Känslan av fattigdom
Den så kallade fattigdomen
En glass till
Självklart har du rätt Hans, men jag tycker ändå Tankesmedjan har gjort en roligt grej av det du skriver om:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5020089
🙂
Är fattiga i Kina inte heller fattiga dom jämförs med dom som inte är fattiga?
Eller är det bara i Sverige som dom som har minst ska jämföras med den lägsta internationella nivån på fattigdom och inte med den övriga befolkningen i landet?
Hur länge kan man flina och förneka skillnaderna inom ett land innan flinandet får ett abrubt slut när skillnaderna tillslut leder till icke önskvärda konsekvenser?
Relativ fattigdom, ja, Micke. Den som saknar en iPhone är fattig om grannen har en iPhone?
Tror Micke behöver alkolås på datorn 😉
Tror Micke behöver alkolås på datorn 😉
————————–
Jag sökte på den unika signatur du normalt använder och som du från och med idag aldrig kommer att använda och fann att du ägnade dig åt att på nätet skaffa rådgivning om hur du ska hantera din egen alkoholism.
Ja fattigdom är ALLTID relativ.Det anser Egnell och Berglund också. Skillnaden mellan dom och mig är att dom anser att all fattigdom i Sverige ska relateras till fattigdom i Somalia medan jag och Rädda Barnen menar att den måste relateras både till fattigdom i Somalia och rikedom i Sverige.
Micke: Du tycker väl vår kung är fattig i jämförelse med den saudiska? Eller Ingvar Kaprad är en fattig lurk då han jämförs med Bill Gates. Dissa spriten så har du åtminstone två intakta hjärnceller.
/Challe Banan
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4057
Du tycks ha god koll på de sidorna Micke? 😉
Det enda man behöver göra är att skriva din mer eller mindre unika skitsignatur i Googles sökfält för att konstatera att du projicerar din egen alkpoholim på andra i ditt trollande.
*LOL!* Anonym?