Det finns inte så mycket mer att säga om Maria Svelands evighetslånga drapor i DN Kultur. Jag har tidigare bemött hennes föreställning om att åsiktspluralism är detsamma som hat. Hennes slutreplik är mer av samma sak och tillför därför inget nytt.

Även om jag tycker att ”jämställdisten” Pär Ström och hans bloggkommentatorer ofta går till extrema överdrifter (som när historikern och Titanicexperten Claes-Göran Wetterholm utpekas som historierevisionist därför att han påpekat att det räddades ungefär lika många män som kvinnor från Titanic) har jag svårt att se något hat i Ströms inlägg. De varierar från relevanta till fåniga. Personangreppen och övertrampen brukar dock feministerna stå för, uppenbart i ren frustration.

Huvudproblemet för Sveland tycks vara att hon helt enkelt inte begriper varför alla inte ser världen som hon gör. Att inte göra det blir att ”leva i förnekelse” och att ”hata”. Som ett sista desperat rop på hjälp frågar hon sig därför följande:

Var finns försvararna av feminismens grundläggande krav på social, ekonomisk och politisk rättvisa? Alla ni som betraktar er som demokratiskt sinnade, humanistiskt lagda debattörer och makthavare, ni som på olika sätt råder över forum, debattsidor, teveprogram, scensamtal med mera, där man vanligtvis debatterar viktiga demokrati- och rättvisefrågor, var finns er indignation över allt hat?

Kan det kanske bero på att inte alla håller med om att feministerna är en utsatt och hatad grupp i samhället, att de feministiska kraven på inte bara lika rättigheter utan även lika utfall samt slutligen att olika åsikter och perspektiv på samhället inte alls är av ondo? Maria Sveland borde börja ifrågasätta sin egen världsbild när hon uppenbarligen mår dåligt av att inte alla är rörande överens med henne.