Folkpartisten Mathias Sundin, en på alla sätt trevlig person, gör på DN Debatt en stor sak av att han i morgon tänker rösta nej till lagförslaget om hur de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till den information som operatörerna enligt datalagringsdirektivet måste lagra i sex månader.
Mathias Sundin oroas över att hans parti så lättvindigt går med på den ena integritetskränkande lagstiftningen efter den andra. Denna oro är förstås högst befogad. Är det en politik för stärkt integritet och mot övervakningsstaten man vill se, är Folkpartiet ett synnerligen dåligt val.
Sundin har invändningar mot alldeles för slappa regler kring hur staten kan få ut uppgifter om alla medborgares elektroniska kommunikation. Men detta känns som lite för lite, lite för sent.
Datalagringen är redan klubbad. Den godkändes av riksdagen den 21 mars med bred majoritet. Mathias Sundin vill möjligen skademinimera i sista stund, men den riktiga striden stod i mars. Inte nu. Och där och då valde Sundin en annan sida.
http://nejtilldatalagring.blogspot.se/
Mathias satt inte i Riksdagen i mars, han hoppade in nu 1 maj som ersättare – så han valde inte annan sida då (och han skrev på sin blogg att han är ledsen att han inte hann vara med då)
Loggade in för att påpeka samma sak som Robert Nordman. 🙂
Ni har naturligtvis rätt! My bad. Rätt ska vara rätt.
Däremot säger Mathias inte nej till att reformera lagen, vilket väl får tolkas som att att han inte är principiell motståndare till att staten ska ha tillgång till svenska folkets all elektroniska kommunikation.
Inte nej till att reformera lagen? Det avgörs väl inte av det här förslaget, utan just av DLD. När DLD nu existerar tycker jag det rimliga är att reformera den lag som reglerar tillgången till informationen.
Men är du principiell motståndare till direktivet som sådant?