Fredrik Reinfeldt har fått motta en flod av kritik
efter sitt uttalande om att arbetslösheten är låg bland etniska
svenskar. Trots att uttalandet i sig är korrekt. Fråga vilken
socialarbetare du vill: arbetar personen med försörjningsstöd eller med
av socialen tillhandahållna lägenheter kan han/hon intyga att de flesta
klienter är utlandsfödda. Och de flesta av dessa utomeuropeiska
invandrare.

Det är så det ser ut.
Varför ska vi tiga om detta? Vad är folk rädda för? Om vi ska komma
till rätta med problemet att människor är arbetslösa och saknar lägenhet
måste vi våga prata om verkligheten. Den överdrivna känslighet som
präglar frågor om integration, arbetsmarknad och etnicitet i Sverige gör
det omöjligt att komma framåt.

Märk väl: Reinfeldt har inte knutit arbetslöshet till etnicitet. Han har inte sagt att vissa är arbetslösa därför att
de är födda i ett annat land. Det är inte biologiskt betingat. Däremot är
det ett faktum att personer med utländsk bakgrund i större utsträckning
än infödda svenskar är arbetslösa.

Jag tror att de flesta svenskar
faktiskt ser detta och har svårt att förstå den kritik som nu riktas mot
Reinfeldt. Frågan är vad vi ska göra åt det. Det hade varit att föredra att alla som skriker sig hesa över statsministerns ”otäcka” påstående i stället hade kommit med konstruktiva förslag på hur arbetslösheten främst bland utomeuropeiska invandrare ska minskas.

Det är inte Reinfeldt som spelar Sverigedemokraterna i händerna, det är alla som hysch-hyschar honom. De ger Sverigedemokraterna helt rätt när de säger: Om detta må vi inte prata.