En kammarrättsdom från 2007 ger sexsäljare skyldighet att redovisa sina inkomster och betala skatt. Domen är intressant eftersom den i praktiken säger att sexarbete är ett arbete som alla andra.

Men det är av naturliga orsaker inte så många som redovisar sina inkomster som sådana från sexarbete. Sexhandel är fortfarande, år 2012, mycket tabubelagt och stigmatiserande för alla inblandade parter.

Försäkringskassan ska göra om sina regler så att det blir lättare för sexsäljare att få sjukpenning. Hittills har det varit en fråga som tolkats olika av olika handläggare. Möjligen har då handläggarens privatmoral talat i beslutet. Ett regelförtydligande kan således vara på sin plats.

Denna fråga handlar om lika rättigheter och skyldigheter i samhället. Det finns ingen anledning till att sexsäljare ska behandlas annorlunda än andra. Och i sexmoralismens Sverige begår sexsäljaren heller något brott, bara köparen. Detta borde göra saken ännu mer självklar, även med rådande lagstiftning.

Sexarbetare är fortsatt en mycket utsatt grupp i samhället. Sexköpslagen har förvärrat läget för dem på flera sätt. Dels har den ökat riskerna för gatusexsäljarna, dels har den ökat stigmatiseringen.

Rätt till sjukpenning är ett litet steg mot en normalisering av sexarbetarnas yrkesval. Men det är en lång och mödosam resa kvar innan vi närmar oss något som liknar lika rättigheter.