Det hela tog fart med Patrik Lundbergs krönika i Helsingborgs Dagblad om hur han som adopterad korean sade sig dagligen bli bespottad och hånad för sitt utseende.
Jag ifrågasatte att Sverige verkligen skulle vara så rasistiskt. Debatten kom emellertid främst att handla om hur Lundberg såg rasistiska strukturer i Fazers Kinagodis, ”vars förpackning pryds av en knallgul asiat med rishatt och ögon sneda som en lördagsfylla”.
I dagens DN Kultur följer komikern Evelyn Mok, med föräldrar från Hongkong och Kina, upp Lundbergs spår. Hon hävdar att asiater i Sverige inte är personer utan karikatyrer mot vilka vi västerlänningar riktar våra fördomar.
Nu är jag inte av asiatiskt ursprung och kan därför inte hävda att det både Lundberg och Mok upplever är falskt. Det är förstås sant för dem. Men jag får tillstå att jag faktiskt inte köper att Lundberg får ”kinesjävel” gapat efter sig på daglig basis och jag tycker att han förefaller vara synnerligen överkänslig (vilket visserligen inte är ett brott).
Viss koppling till österlandet har jag dock då jag är gift med en kinesiska. Hon förstod över huvud taget inte vad som var rasistiskt eller konstigt med Fazers Kinagodisförpackning. Mycket ligger således i betraktarens ögon.
Evelyn Mok utmålar kineser som ett utsatt folk vartän de kommer (förtryckta i hemlandet, gjorda till karikatyrer utomlands). Både hon och Lundberg har rätt i att västvärlden dryper av asiatiska stereotyper. Thailändskor betraktas som horor, eller före detta. Och kinesernas svårigheter med att uttala ett svenskt ”r” skämtas det friskt om. Och så kinesiska språket rent allmänt, förstås. Jag reagerar mer för detta nu än vad jag gjorde tidigare. Många svenskar klampar på med hurtiga skämt om ”tjingtjong” och ”kinesiska mulen” i asiaters närvaro, uppenbarligen helt omedvetna om att det för somliga framstår som hånfullt eller nedvärderande.
Kultur och seder spelar in i hur vi beter oss. Medan västerlänningar är väldigt känsliga för kommentarer om övervikt är det för kineser ett lika öppet ämne som vädret är bland svenskar. Klart att man kan säga till någon att han eller hon har blivit tjock! Klart att man kan peka på någon på tunnelbanan och skratta åt dennes stora fötter.
Som västerlänning i Kina väcker man betydligt mer uppmärksamhet än vad en person med asiatiskt ursprung gör i Sverige. Det får man lära sig att acceptera, ty kineserna menar sällan något illa. Jag tror inte att majoriteten av alla som skämtar om kinesiskan som ett ”tjingtjongspråk” menar något illa med det heller. Men när man har hört det dussintals gånger är det inte fullt lika roligt längre. Då blir man kanske just en karikatyr.
Rasism existerar, även i Sverige. Människor behandlas illa utifrån sin etnicitet. Utomeuropéer har svårare att få arbete och diskrimineras i krogkön. Hur vi kommer tillrätta med detta kan och bör vi diskutera. Det andra handlar mest om sociala koder eller rent hyfs.
Rasism – Att dela upp människan i olika kategorier och säga att dessa kategorier är konstanta för människans utveckling men sanningen är att alla är vi precis likadana. Vi tillhör alla kategorin människor som inte kan delas upp i mindre delar dvs. raser. Det är endast rasisten som vill ha till dessa mindre delar.
Hans!
Undrar om svenskar i USA känner sig lika kränkta över att liknas vid den svenske kocken i Mupparna och att få höra att svenska låter som "hurdy burdy meatballs"?
Hon talar för sig själv och ingen annan. Jag är gift med en japanska och hon skrattade också åt kina-puffarna. Likaså gjorde alla våra kinesiska och japanska vänner i Sverige.
Vi har pratat om sådana saker med asiatiska vänner och ingen av dem har fått höra asiatjävel eller på något annat sätt blivit utsatta för rasism i Sverige.
Evelyn och Lundberg ljuger säkert inte men de gör felet att tro att alla asiater i Sverige utsatts för samma sak.
Evelyn är troligtvis en uppmärksamhetsberoende person.
Du är alltså svensk och jag tror att du söker uppmärksamhet med ditt inlägg som inte är mer baserat i verifierade fakta än vad som sägs i artikeln i DN.
Jag instämmer helt i det du säger i det sista stycket. Det vill säga att rasism existerar, även i Sverige. Människor behandlas illa utifrån sin etnicitet. Utomeuropéer har svårare att få arbete och diskrimineras i krogkön. Hur vi kommer tillrätta med detta kan och bör vi diskutera. Det andra handlar mest om sociala koder eller rent hyfs.
Jag har några kommentarer till det.
Att din fru och Anonyms fru/sambo/livspartner inte upplever sig utsatta för samma nedlåtande kommentarer som Patrik och Evelyn beror sannolikt på att de inte vuxit upp i Sverige och inte förstår alla sociala koder eftersom de är uppvuxna i andra sociala system. Till exempel skulle de kanske inte reagera på begreppet tjing-tjongkines eftersom det inte ens är säker att de språkligt skulle uppfatta att det var riktat mot dem. De kom sannolikt också hit i vuxen ålder och är bättre mentalt rustade för att hantera och tolerera ett nedlåtande beteende.
Patrik, Evelyn och jag själv, som också är adopterad från Korea, som kom hit som bebisar eller små barn och fick växa upp i en miljö där vi var utseendemässigt avvikande från normen men svenska i fråga om värderingar och kunskap om sociala koder, har sannolikt blivit mer känsliga för att uppfatta signaler som kan uppfattas som nedlåtande. Exempel, om du föds med väldigt utstående öron kommer du sannolikt att vara extra känslig för kommentarer om just dina öron även när du själv accepterat ditt utseende.
Du skriver att du själv varit i Kina och att du där sticker ut betydligt mer än vad asiater gör i Sverige. Det stämmer säkert men på samma sätt som din hustru inte vuxit upp i Sverige så kan du inte veta om allt som försiggår bakom din rygg i Kina eftersom du troligen inte har samma kännedom om Kina som en infödd kines. För att få en bättre bild av vad jag menar kan du tänka dig hur din identitet sett ut om du med västerländskt utseende vuxit upp i Kina med kinesiska föräldrar. Inte helt lätt men så stor skillnad är det…
Den andra punkten beskrivs väl i DN. Vad artikeln belyser är ju att det fortfarande är mer socialt acceptabelt att driva med asiater än vad det är att göra det med andra etniska grupper. Tror du att det varit okej om Anders Lundin klätt ut sig med svart krulligt hår och svartsminkat ansikte och dragit vitsar om kolonialt förtryck eller med stor lösnäsa och kippa och skämtat om förintelsen. Nej förmodligen inte.
Jag blir inte heller utsatt för nedvärderande kommentarer på daglig basis men det händer trots allt regelbundet. Så det du säger i sista stycket stämmer väl. Det kanske inte alltid är illa menat av den som säger det men likväl gör det ont på samma sätt som för den som blivit mobbad för utstående öron. För vad det handlar om är en individ får ut något av att trycka ner en annan. Det är kanske inte alltid rasism utan istället ignorans och mobbing men det är ju inte mycket bättre eller hur?
Svenska kocken i Mupparna, Irländarna sitter på puben, Spanjorer är lata, Fransmän är otrevliga, Tyskar saknar humor, Italienare är fjollor som aldrig har vunnit ett slag, Ryssar/finnar konstant packade på vodka etc…
Karikatyrer finns överallt och inte bara för folk vi ogillar, som att "goa gubbar från Göteborg" inte är en karikatyr.
Rasister hatar folk från MENA-länder och zigenare ända ut i fingertopparna.
Men jag vet inte hur många gånger jag har hört/läst samma personer försvara och även hylla "asiater".
"Tjingtjong korean":
Tack för ett informativt inlägg. Jag instämmer i mycket av det du skriver, det är också därför jag har en rätt försiktig ton i inlägget. Jag har ju inget asiatiskt ursprung och kan inte frånta någon annan dennes upplevelser eller känslor av att bli utsatt på grund av sitt utseende. Ämnet är intressant, i särskilt hög grad för mig personligen på grund av mitt val av partner.
Du har förmodligen rätt i att det i de flesta fall inte är frågan om rasism utan snarare ignorans. Precis som påpekas av "Anonym" (11.03) finns stereotyper för och förutfattade meningar om alla tänkbara grupper. Exakt hur dessa drabbar den aktuella gruppen kan dock variera. Etniska stereotyper är något vi i mina ögon ska hålla oss för goda för. Men när det gäller kineser har jag själv upplevt hur de privat har förmåga att driva med sig själva (samtidigt som Kina som land, intressant nog, är oerhört lättkränkt), och sitt utseende. Min ringa erfarenhet är att kineser anser att skämt om hudfärg är något lika ofarligt som att skämta om eller påpeka någons övervikt. Vi ser ju ut som vi gör.
Emellertid anser jag att Patrik Lundberg heller inte har rätt att göra sig till talesperson för alla i Sverige med asiatiskt ursprung. I mina ögon är han uppmärksamhetstörstande och överkänslig, illustrerat inte minst i hans sätt att skriva. Och när rasisten och galenpannan Tobias Hübinette åberopas (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/samhallets-sista-tillatna-rasism) ska man ta det lite varligt med att dra några långtgående slutsatser.
Jag tror precis som "Tjingtjong korean" säger att det krävs ganska goda kunskaper i kulturen för att förstå att man är annorlunda. Min bästa väninna är kinesiska och hon upplever mer diskriminering som kvinna bland svensk-kineser än vad hon upplever som asiat i Sverige.
Samtidigt har jag inte upplevt att jag väckt speciellt mycket uppmärksamhet när jag besökt Kina. Inte ens när jag gått ensam på landsbygden har jag mött mer än någon slött nyfiken blick. Men till skillnad från Hans är min kinesiska ytterst begränsad.
I storstäderna har det hänt att skolungdomar ropat "Hello?" efter mig. Något jag bara brukar besvara med 你好 eller liknande. När jag talade med en 15-åring på en restaurang gjorde han det till en stor grej och beklagade att hans landsmän var så ouppfostrade. Han gick på i flera minuter med att förklara hur de flesta i hans generation inte alls tycker att det är ovanligt att se västerlänningar, att många kan äta med kniv och gaffel och att de lär sig allt om kristendomen i skolan. Sedan frågade han mig om jag brukar äta hamburgare och coca-cola till middag.
Jag tror faktiskt att mycket som uppfattas som nedlåtande kan förklaras med kulturskillnader och välvillig nyfikenhet.
Kan också tillägga att "vad tjock du blivit" är en vanlig hälsningsfras i kinesiskan som man använder när man inte sett varandra på länge. Man kan säga det till en person som väger 45 kg eller till en person som väger 145 kg.
Den som själv upplever sig som överviktig kan naturligtvis bli sårad av frasen. Även om den troligen har sitt ursprung som en komplimang till de många som önskat att de haft "lite mer kött på benen".
När jag är i Beijing eller Guangzhou väcker jag som västerlänning inte mycket uppmärksamhet längre, förutom möjligen när jag besöker ställen där jag är ensam västerlänning. Men på andra håll kan det se annorlunda ut. När jag besökte min fru i hennes hemstad för några år sedan blev vi praktiskt taget utstirrade. Ungdomar fnittrade, pekade och kom fram och prövade sin engelska. Men frågar du kineserna själva säger de oftast att det minsann var VÄLDIGT länge sedan de var ovana att se västerlänningar…! Kineserna rättframma sätt avslöjar dem dock. Inför OS 2008 var det nog extra många i Beijing som ville öva sin engelska, inte minst på restauranger och affärer.
Att påtala vikten kan ha flera funktioner, en är att man visar att man bryr sig om personens hälsa och välmående.
Hej Hans. Älskar att resa i andra kulturer. 🙂
Jag skriver bara för att jag tyckte att din blogg innehöll mycket intressanta erfarenheter som du gjort i Kina.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/gemenskapen-inte-sjalvklar-for-alla_6969981.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/sverige-har-alltid-varit-blandat_6977493.svd
Målgruppen för biofilmer är 18-25-åringar. I Stockholm ser kanske 30% – 50% av biobesökarna i denna åldersgrupp ut att iaf ha minst en förälder som inte är av nordeuropeisk el 'helvit' härkomst.
Men ur vems perspektiv får vi allt som oftast uppleva världen?
Jag kan fortsätta rada upp subtila exempel som är osynliga för alla som inte är väldigt nyfikna el själva lever med olika former av inskränkningar på sin frihet men jag vill inte låta för tjatig eller negativ.
Idag boendes i Stockholmsområdet upplever jag mycket sällan öppen rasism. Även på arbetsplatserna i Stockholm upplever jag att jag blir bedömd för det jag gör o inte efter ras. – Å andra sidan arbetar jag med unga, att arbeta med äldre gick helt enkelt inte.
Alltså ursäkta men finns du? Blir så extremt äcklad av såna som du som ska hålla på att bagatellisera rasism på detta viset. Först menar du att du inte köper att Lundberg får "kinesjävel" gapat efter sig på daglig basis (referens?) och att du upplever honom som överkänslig men har det någon gång förefallit dig att det kanske rättfärdigar en ”känslighet” hos en människa om denne får uppleva den typen av glåpord överhuvudtaget? Eller är det något du tycker att ”man får tåla”. Alltså snälla REFLEKTERA.
Klart att du i egenskap av vit medelklassman har svårt att se komplexiteten i den här frågan, liksom vilka hard struggles har du egentligen fått genomleva? Att din fru inte rakat sig den här veckan (http://motpol.blogspot.se/2012/07/renrakat-om-mannen-far-valja.html) ? Ååååh nonne nonne lilla gobben då *nyper i kinden* …
Jag tycker att du ska tänka över dina privilegier som vit man och inse att i stort sett alla förutom dom som ingår i kategorin kön/etnicitet som du har ett jävla helvete med att rättfärdiga sin existens för sådana som dig. Du kan sitta där och klappa dig själv på axeln för att du minsann inte ropar ”tjingelitjong ett skepp kommer lastat med liiiiis!!” efter människor med asiatiskt påbrå, och du kanske till och med tycker att du är frisinnad, anti-rasist i och med att du är gift med en kvinna med den härkomsten? Men tänk då på det här: varje gång du t.ex. frågar en asiat i sverige varifrån hon/han kommer (100% säker på att du gjort det) – ja då gör du ett statement utan att du själv är medveten om det. Du kanske hoppas på att få träna din kinesiska? Eller menar att det är ren och oskyldig nyfikenhet ? Men det du inte ser är att du aktivt och fräckt uppmärksammar att hon/han inte ser ut att komma ”härifrån” och en sådan här typ av aktiv kategorisering och utpekande, ja för det är just precis vad det är, DET i sig är att utöva rasism och huruvida dom som ingår i din direkta omgivning inte upplever det så (förmodligen gör dom inte det iom de står ut med din exotifitism) rättfärdigar inte den här sortens beteende.
Jag är av östasiatisk ursprung, född och uppvuxen i Sverige och jag kan inte ens räkna upp alla de gånger som jag har fått utstå "tjing tjong" på skolgården när man var liten plutt.
Förolämpning av personer av östasiatiskt ursprung förekommer i alla högsta grad i Sverige. Till och med nu när man är vuxen får man höra dessa uttryck på jobbet.
Det är så otroligt tröttsamt. Vad vet du egentligen vad Patrik och Evelynn upplevde under sin uppväxt?
Sen så tror jag du missförstod Patriks artikel om Kinapuffar, han ville snarare uppmärksamma den sociala förhållningen till östasiater i Sverige, inte direkt trasha loggan på Kina-puffspåsarna.