José Manuel Barrosos så kallade State of the union-tal sammanfattas i dag på debattplats.
Det är en ganska avslöjande text som dels visar på Barrosos storhetsvansinne och bristande verklighetsförankring, dels på han bristfälliga demokratisyn. Hans försök att låta som en ledare som vill se ett mer demokratiskt EU faller platt då hans förslag går ut på det motsatta.
Jag räknar till åtta ”måsten” i hans text. Vi måste integreras djupare både ekonomiskt och politiskt. Vi måste därför ha en politisk union, ett Europas förenta stater. EU måste tala med en röst i utrikespolitiken. Och så vidare. Att Barroso sedan avslutar sin måsteartikel med en falskklingande uppmaning att starta ”en bred debatt” om framtidens EU gör honom inte mer trovärdig.
Det enda förmildrande med EU-kommissionens egen Manuel är möjligen att han inte kommer från Barcelona.
På rymmen från Gökboet, kan man misstänka.
Vilken galning, men samtidigt tror jag att han är den bäste för att en gång få till stånd en folkresning och ifrågasättande av tokerierna från Bryssel. Pendeln måste slå ut.
Ju stolligare idéer och vansinnigare blick, desto bättre – faktiskt.
Problemet är att väldigt få har hört hans tal eller läst debattartikeln.
Det är egentligen ett gyllene tillfälle för Europas starka liberala regionalistiska krafter, som verkar för – inte nationalistisk isolationism och centralism – men ett "Europe of Regions" med småskalig politik och demokrati, att starta en europeisk pendang till Tentherrörelsen.
Varför inte starta ett upprop för subsidiaritetsprincipen och internationella pengar såsom guld, och bjuda in t.ex. Thomas Woods till Sverige? Jag är på 🙂