Jag har skrivit om Stockholms bostadsmarknad tidigare och kommer säkerligen att återkomma till den igen. Eftersom jag arbetar med just lägenheter i Stockholmsområdet ser jag dagligen konsekvenserna av den rådande bostadspolitiken.
På bara två år har den genomsnittliga kötiden till en hyresrätt via bostadsförmedlingen ökat från 6,7 år till 8,5. I början av 2000-talet var ökningen mer försiktig, nu närmast skenar kötiderna.
Stockholm växer. I länet ökar invånarantalet stadigt år för år. 2030 beräknas länet ha 2,4 miljoner invånare mot dagens två miljoner. I staden tros ökningen bli från 829 000 år 2009 till över 950 000 år 2019.
Under 2010-talet väntas Stockholm växa med 35 000 personer årligen. I grunden är det förstås oerhört positivt med inflyttning. Bostadssituationen innebär dock smolk i bägaren. Situationen börjar bli minst sagt vansklig för alltfler.
Bostadsbristen skapar inte bara en stor svart marknad och en gigantisk andrahandsmarknad med ockerhyror. Den ökar också antalet bedrägerier. Polisen beräknar att 2012 resulterade i ungefär 45 000 bedrägerier och att en växande andel var lägenhetsbedrägerier. Problemet är inte unikt för Stockholm, men det är större här än någon annanstans i landet. Och brottsrubriceringen är faktiskt tämligen ny.
Allra mest utsatta är förstås de som invandrar till Sverige och hamnar i Stockholm utan vetskap om hur bostadsmarknaden ser ut eller verktyg för att spela enligt dess regler. De kan inte språket och befinner sig oftast i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och/eller SFI under flera år. Denna grupp växer.
Socialtjänsten kan tillhandahålla tillfälliga boendelösningar men inga permanenta för den som inte anses ha allvarliga sociala problem. Sannolikt går vi mot en brittisk utveckling med ”sociala lägenheter” i allt större omfattning. Det är rimligtvis det enda sättet att lösa bostadskrisen för denna grupp.
En orsak till dagens situation är att det är för dyrt och krångligt att bygga. Från projektering till att lägenheten står färdig kan det ta tio år. Intresset för att bygga hyresrätter är för lågt i dag. Och den färdiga lägenheten blir alldeles för dyr.
Bostadsbristen är den hetaste frågan att lösa om Stockholm ska fortsätta att utvecklas under de kommande 20 åren. En bra start vore att avskaffa den så kallade bruksvärdesprincipen.
Tidigare bloggat i ämnet:
Öppna dörrar blir inhumant
Kris i bostadsfrågan
Så länge ungdomar själva löser bostadsproblemen genom att flytta runt mellan andrahandslägenheter eller att vara inneboende hos kompisar kommer ingen att lösa bostadsproblematiken i Stockholm.
Jag rekommenderar bostadslösa stockholmsungdomar att flytta från stan och söka sig ett jobb på vischan där det finns hyreslägenheter. Om det då blir brist på ungdomar som arbetskraft i Stockholm kommer det snart att byggas bostäder. De som flyttat ut kan ju stå kvar i Stockholms bostadskö och på detta sätt få en bostad när det finns en sådan. Det finns ingen anledning att arbeta i Stockholm under så vidriga förhållanden som uppstår när man saknar egen bostad.