Mycket har hänt i Sverige de senaste 30 åren, men på daglig basis blir det tydligt att det fortfarande är ett vänsterperspektiv som anläggs på de flesta frågor.

Jämställdhet och jämlikhet är begrepp som tycks sitta klistrade i pannan på var och varannan journalist. Alla frågor kan och ska uppenbarligen ställas ur dessa j-perspektiv, hur påklistrat och vettlöst det än verkar. Det är därför helt i sin ordning att DN publicerar ett reportage om hur illa det är att den som arbetar heltid har högre lön än den som varit arbetslös i två år.

Perspektivet är så idiotiskt. Jag undrar faktiskt om de flesta svenskar ens blir upprörda. Det DN hoppas att vi ska uppröras över är att Alliansregeringens skattepolitik har gynnat den arbetande befolkningen och missgynnat arbetslösa och sjuka.

Detta är inget nytt. Det är lätt att glömma det nu, men året efter allianssegern 2006 demonstrerades det vilt mot ”nedmonteringen” av välfärdsstaten som den höjda egenfinansieringen av a-kassan av opposition och fackförbund beskrevs som. Vissa trodde nog att regeringen skulle förlora valet 2010 på denna fråga. Men den hann lägga sig, LO:s Wanja Lundby-Wedin skrek sig hes till ingen nytta.

Att den som arbetar får behålla mer av sina intjänade slantar får effekten att den ekonomiska klyftan till den som inte arbetar växer. Såklart. Det är inget fel i detta. Det regeringen kan och bör kritiseras för, är att den gjort så lite för att reformera arbetsmarknaden och underlätta för den som varit långtidsarbetslös att återvända till arbetslivet.

Det är om detta diskussionen borde handla. Men här sätter vänsterpartierna (och tyvärr även Moderaterna) stopp. Det är tydligen viktigare att människor med jobb får behålla dem än att arbetslösa kan få ett.