Det finns alltjämt en naiv tro att svenska politiker stiftar lagar för folkets bästa, att de skulle skilja sig från politiker i andra länder. Småstadsmentaliteten lever kvar.
Avståndet mellan folkvald och väljare är visserligen mindre i Sverige än i många andra europeiska länder. Men det betyder inte att de 349 ledamöterna av Sveriges riksdag ständigt har alla människors bästa för ögonen. Lagstiftning innebär nästan alltid någon form av inskränkning i vår frihet. Och det värsta är att intresset för att avskaffa dåliga lagar är väldigt litet. När lagen väl är på plats, dör motståndet ut.
Det finns en förhärskande självbild av Sverige som ett mellanmjölkens land, ett Landet Lagom som skyr extrema positioner och trivs bäst i mitten och kanske just därför är lite bättre än alla andra. Men det är en förljugen bild. Ty det finns flera områden inom vilka Sverige de facto är extremistiskt, inte lagom.
Den svenska sexköpslagen är sprungen ur extremfeministisk teori om sexköp som ett slags våld mot kvinnan. I den svenska diskursen nämns därför sexköp frekvent i samma andetag som våldtäkt och människohandel. Det tas ingen hänsyn till att sexsäljare har olika utgångspunkter för sitt beslut att sälja sex, och att det är en himmelsvid skillnad mellan någon som utsätts för människohandel och den som säljer sex vid sidan om studier eller annat arbete.
Detta gör att vi får en väldigt märklig utgångspunkt för diskussion. Frivillighet och tvång blandas huller om buller med minderåriga och myndiga. Allt kokas ned till ett enda ord: utnyttjande. Sexköparen anses alltid befinna sig i en styrkeposition gentemot säljaren. Detta är en ideologisk konstruktion, inte en beskrivning av verkligheten.
Även i narkotikapolitiken är Sverige ett extremt land. Allt innehav och all hantering av narkotika är förbjuden. Vilket i sig inte är ovanligt. Men Sverige har gått steget längre än andra länder och även gjort det förbjudet att ha spår av illegala substanser i blodet. Lägg därtill att straffvärdet, åtminstone fram tills dess att en ny praxis i HD som syftar till att tydligare differentiera lättare brott från grövre slår igenom, anses väldigt hög i Sverige visavi andra brott.
Ett annat exempel är att den svenska tullen sedan två år tillbaka får beslagta och förstöra det som betraktas som misstänkt narkotika. Du kan alltså beställa något som ser ”misstänkt” ut men som inte behöver vara illegalt i Sverige och ändå få det omhändertaget av tullen. Alla ansträngningar att bekämpa narkotikan till trots, ligger Sverige ungefär på EU-genomsnittet vad beträffar dödlighet bland narkomaner. Empiri verkar emellertid inte intressera förbudspolitikens anhängare.
I Sverige är det inte bara förbjudet att inneha och sprida barnpornografiskt material. Genom den så kallade tittförbudslagen är det också förbjudet att titta utan att ladda ned. Lagen ska därtill vara teknikneutral, vilket betyder att även animeringar, teckningar och skisser föreställande minderåriga i sexuella poser är förbjudna att inneha. Detta ledde till det uppmärksammade rättsfallet med mangakännaren Simon Lundström som fälldes i både tingsrätt och hovrätt för innehav av barnporr (japanska mangatidningar).
Samtliga ovanstående exempel – sexköp, narkotikainnehav och barnpornografibrott – handlar om moralbrott. Den som köper sex av en person som själv har valt att sälja en sexuell tjänst begår inget brott mot en annan människa. Det gör inte heller den som använder en av staten icke sanktionerad drog – säg cannabis. Och den som tittar på en barnpornografisk bild skadar inget barn, allra minst om barnet i fråga är en tecknad varelse i en japansk serietidning. Det är brott mot staten, mot den samhälleliga moralen.
Det krävs viss liberal ryggrad för slå fast att nolltoleransen mot narkotika har nått vägs ände, att det sekulära Sverige har blivit ett sexualfientligt land och att barnporrlagen borde avskaffas eller i alla fall kraftigt revideras. Vi måste inse att Sverige är extremistiskt på flera sätt och att moralistiska lagar inte bara är ett hot mot både frihet och anständighet utan också att de öppnar upp för fler ännu sämre lagar i framtiden.
Därför måste vi liberaler våga uppmärksamma och bekämpa både lagförslag och existerande lagar byggda på moralism. Ingen kommer att göra det åt oss.
Senaste kommentarer