Alliansregeringen har inte velat gå med på kraven om kvotering till börsbolagens styrelser. Men den har köpt vänsterns problemformulering – att det är ett problem att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelserna och att det bör åtgärdas politiskt. Det är ett av flera exempel på när borgerligheten inte vågar ta ställning och erbjuda ett eget perspektiv.
De senaste två åren har regeringen fördelat pengar på olika projekt för kvinnligt företagande. Dessa löper på utan att granskas. På så sätt kan sägas att regeringen köpt sig fri från mer högljudd kritik mot jämställdhetspolitiken. Den visar med dessa projekt, som kostar hundratals miljoner, att den gör något. För de flesta är detta tillräckligt. Och vem säger väl nej till kvinnligt företagande?
Programmet Främja kvinnors företagande är enligt Tillväxtverket ”till nytta för kvinnor som vill utveckla sina företag och kvinnor som vill starta företag”. Men även ”de som vill öka sina kunskaper om kvinnligt företagande och dess betydelse för näringsliv och samhälle” har nytta av programmet, skriver myndigheten. Sedärja.
Frågan är bara varför staten ska gå in med projektpengar till något dylikt. Att kvinnor startar företag är förstås lika positivt som att män gör det. Staten anser dock att det är ett problem att andelen kvinnor som startar och driver företag är mindre än andelen män (23-29 procent). Därför anses det motiverat att kasta skattepengar på projekt som detta.
Regeringen hade kunnat underkänna vänsteridén att staten ska gå in och ställa våra liv tillrätta och att 50/50 är ett eftersträvansvärt jämställdhetsmål i alla lägen. Den hade kunnat hävda att ett gott företagsklimat är det bästa sättet att få både kvinnor och män att starta företag och att det är andelen företag, inte könet på den som driver det, som är viktigt.
Men icke. I stället köper Alliansen vänsterns problemformulering rakt av och stämplar halva befolkningen som svag och i behov av hjälp. Kvinnor har all rätt att vara förbannade.
Jag betraktar mig själv som en som lutar åt vänster, men jag tycker det är trist att se Alliansen så i total avsaknad på ideologisk ryggrad. Det finns bara en feg makthunger kvar, och noll vilja att stå upp för principer.
Dessutom, om Alliansen (främst Moderaterna) vågade vara lite mer ideologiskt drivna så skulle vi få en intressantare politisk debatt där idéer verkligen kan stötas och blötas och sådant som kan anses kontroversiellt kan kastas fram.
M böjer sig för en åsiktskonsensus som säger att i Sverige får man bara tycka annorlunda om hur höga skatterna och ersättningarna ska vara. Allt (nästan) annat ska det råda bred enighet om. Trist.
Just så. Och det är ett skäl till att jag kan uppskatta Vänsterpartiet. Inte för deras politik i sig utan för att de faktiskt vågar vara ideologiska. När jag tittar tillbaka ser jag att jag skrivit en hel del positivt om Lars Ohly på detta tema…