Att Konfuciusinstituten (孔子学院) vid de svenska universiteten finansieras av den kinesiska staten är inget nytt. SVT väljer ändå att presentera det som en nyhet och en skandal. Diktatur finansierar utbildning i Sverige! Amnesty kallar det hela för ”godtroget” från svensk sida.

Är det då ett problem att en utbildning i kinesiska i Sverige betalas av Kina? För att svara på den frågan krävs information om hur utbildningen ser ut. Eftersom jag studerat vid Konfuciusinstitutet i Stockholm har jag god inblick i hur den ser ut åtminstone där.

Kvaliteten är ojämn. Men det är ingalunda fråga om någon indoktrinering. Kurslitteraturen är inte politisk. Om vi ska jämföra med den svenska SFI-litteraturen är skillnaden framför allt att den sistnämnda, förutom att den är rörig och saknar en röd tråd, uppmanar mer till diskussion. I exempelvis Dangdai Zhongwen (当代中文) får eleverna mycket litet utrymme att diskutera. Men diskussion kan ju lärarna själva skapa om de önskar. En bra lärare är inte enbart bunden till litteraturen.

Det är klart att Kinas kommunistparti vill söka påverka vår bild av Kina i en viss önskvärd riktning. Det gör den inte annorlunda än någon annan regering världen över. Konfuciusinstituten är ett medel för detta. Men att utpeka kinesiskundervisningen som en form av indoktrinering är grovt felaktigt. Särskilt som frågan diskuteras öppet på lektionerna, åtminstone i Stockholm.

Jag kan heller inte undgå tanken på att farhågor om indoktrinering aldrig skulle dyka upp om det gällde undervisning betalad USA, Frankrike eller Storbritannien. Rädslan för Kina, det stora farliga landet i öster, finns kvar och kanske rent av växer i takt med att landet utmanar den anglosaxiska världsordningen.

Vi borde veta bättre vid det här laget.