Rikskriminalpolisen vill få tillgång till människors krypterade tjänster. Argumentet? Den vill komma åt barnporren.

Det är givetvis helt i sin ordning att polisen bekämpar brottslighet som sker på nätet. Barnpornografi är förbjuden att inneha och sprida (och numera även att vila ögonen på). Men det börjar bli hjärtligt tröttsamt att ständigt höra polisen (och organisationer som Ecpat och Rädda Barnen, för den sakens skull) föreslå inskränkningar i friheten på nätet och i människors personliga integritet.

Ja, det är naturligtvis ett problem att det finns människor som begår sexuella övergrepp mot barn. Men jag vill mena att detta problem har uppförstorats eftersom det tjänar politikerna väl när de vill genomdriva olika regleringar och inskränkningar i människors frihet. Upphovsrättslobbyn har varit mycket framgångsrik i sin användning av barnporren som murbräcka för att förbjuda spridning av upphovsrättsskyddat material.

Moralister tar varje chans de får. I Storbritannien har som bekant David Cameron tagit steget längre i ett försök att komma åt all pornografi. Det sluttande planet är på plats så fort man börjar diskutera filtrering, censur eller utökade polisiära befogenheter på enskilda användares bekostnad.

Polisen är ingen neutral part i detta. Självfallet önskar den utökade befogenheter. Det är därför vi ska ha en rimlig folkvald församling som kan sätta stopp för förslag som inkräktar på människors personliga integritet eller begränsar yttrande- och informationsfriheten. I teorin, alltså. Den svenska riksdagen har nämligen varit ytterst lyhörd för nya lagar av detta slag.

Det är därför inte alls otänkbart att riksdagen omsider går polisen till mötes även i denna fråga. Endast Piratpartiet begriper egenvärdet i informationsfrihet och integritet på nätet. Det är både tragiskt och skrämmande.