Jag tänker inte lägga fram bevis, för jag vet.
Så kort och koncist kan man, som ärkefeministen Fanny Åström, svara på kraven på bevis för patriarkatets existens.
Hur vet hon då det? Jo…
Men jag känner det, jag känner patriarkatet. Ingen har behövt bevisa patriarkatet för mig, för jag vet att det finns där. Jag har alltid vetat att det funnits där. Jag känner det i bröstet, jag känner det i magen, jag känner det i mina rädda snabba andetag när jag går ensam hem på kvällen.
I mina öron låter detta snarare som en feminists sätt att projicera sina egna problem på det omgivande samhället och betitla det ”patriarkatet”. Lite bittert låter det. Fanny Åström lever i ett av världens rikaste och mest jämställda länder. Men hon känner sig förtryckt och ofri. Det är ynkligt att se.
Och hon är fullständigt ointresserad av vad den andra halvan av befolkningen kan tänkas tycka och känna. Ty i lika hög grad som Fanny Åström har en känsla som hon kallar patriarkatet, finns det ett otal män där ute som känner sig utnyttjade av kvinnor på krogen, som redan innan de sätter foten i rättssalen vet att vårdnadstvisten är förlorad just för att de är män, som misstänkliggörs i många sammanhang bara för att de är män. Men dessa män hånas som ”vita kränkta män” när de öppnar munnen.
Många problem som feminister beskriver som strukturella problem, och något slags diskriminering på samhällelig nivå, är egentligen saker som kan och bör lösas av vuxna människor i enskilda relationer. Inte av feminister vars främsta syfte med sina liv tycks vara att gnälla och lägga sig i hur andra lever sina liv.
Finns ingen anledning att uppehålla sig vid en feminist som är bitter för att hon saknar några meter och om feministmodellen stämmer saknar chans att få meterna.
Det är inte feminismen som gör att kvinnor oftast vinner i vårdnadstvister. Det är iden om att män är mindre lämpliga som föräldrar än kvinnor. Det finns nog många feminister som anser att kvinnor ÄR mer lämpliga som föräldrar men dessa faller då själva för patriarkatets lögner och bör då fundera om de verkligen är feminister (detsamma gäller alla dessa anti-porr oh anti-prostitutions "feminister").
Låter som en troende snarare…
…och ändå så vill de alla – kvinnor, svarta, muslimer – bo i samhällen som styrs av den vite mannen.
Varför?
Varför trpr fascister att andra vill leva tillsammas med dom när andra världskriget en gång för alla visat motsatsen?
Dom enda män som kvinnliga feminofascister kan få tag på är masochister som gillar dominatrixer.
Är det någon som förstår vad Micke menar?
Hon låter som när en troende person resonerar.
"Men jag känner honom, jag känner Gud. Ingen har behövt bevisa Guds existens för mig, för jag vet att han finns där. Jag har alltid vetat att han funnits där. Jag känner honom i bröstet, jag känner honom i magen, jag känner honom i mina böner när jag ber hemma på kvällen."
Inte heller jag förstod Mickes inlägg.
Det är inte så konstigt att inte Robert inte förstår då han är samma person som tidigare inte förstod under signaturen "anonym".