En gravid kvinna klädd i slöja blev attackerad av en okänd man i lördags. Gärningsmannen slet av hennes slöja, skrek fula ord och dunkade kvinnans huvud i en bil så att hon svimmade. 

Muslimska företrädare menar att överfall som detta är ett vanligt förekommande problem. Som en protest mot dessa trakasserier utropades hijabupproret. Politiker, debattörer och andra har klätt sig i slöja för en dag.

Varje normalt funtad människa inser det oacceptabla i överfallet. Att kvinnan i fråga var gravid förstärker bara detta ytterligare. Men det är precis lika fel att ge sig på en kvinna bara för att hon är sexigt klädd – sannolikt ett procentuellt sett betydligt vanligare fenomen. Därutöver finns det särskilt utsatta grupper som diskrimineras och stigmatiseras utan att alla politiskt korrekta bryr sig ett dugg – dit hör tvivelsutan sexarbetarna.

Sedan bör vi sansa oss när vi tolkar enskilda händelser. Ett eller flera angrepp på muslimska kvinnor i slöja är ingalunda ett bevis för att Sverige är ett rasistiskt land. Sverige är tvärtom ett synnerligen tolerant land. Däremot finns naturligtvis rasistiska subkulturer och enskilda individer som till och med kan gå till handgripligheter.

Alla former av trakasserier riktade mot människor med från majoriteten avvikande klädsel, religiösa uttrycksformer och så vidare är oacceptabla och ett tecken på intolerans. Hatbrott är lite extra vedervärdiga.

Slöjupproret är därför en rimlig protest. Helt oproblematiskt är det ändå inte. Slöjan är många fall en form av förtryck av kvinnor i strikta religiösa länder. Klädesplagget ingår i en hederskultur som fråntar kvinnor rätten att själva välja, och jag kan förstå att kvinnor med bakgrund i länder med hedersförtryck kan ha delade känslor till slöjupproret.

Grunden här är ändå att alla måste få klä sig som de vill. Det gäller förstå även muslimska kvinnor som inte vill bära slöja.

För den som vill.