Kristdemokraten Caroline Szyber kritiserar tillsammans med två partikollegor myndigheters handel med våra personuppgifter.
På sin blogg skriver Szyber att hon länge irriterat sig på alla listor av slaget ”så mycket tjänar dina grannar” och att hon inte tycker om öppenhet när uppgifterna används för att sälja lösnummer.
Redan här kan man ana att det där passionerade engagemanget för integritetsfrågor saknas. Och mycket riktigt: vi vet att KD inte hade något emot FRA-lagen. Att de tyckte att datalagringsdirektivet var bra. Och att de inte har sagt ett pip om de hot som den globala övervakningsstaten under amerikansk överhöghet bär med sig. I de stora frågorna är således KD ett tyst parti.
Kvällstidningslöp om vem som är rikast i din stadsdel är faktiskt små saker i sammanhanget. Det står betydligt större värden på spel.
Läs även:
Anna Troberg: KD-förslag om integritet saknar trovärdighet
När kristdemokraterna talar om "integritet" verkar de falla i samma fälla som dem som förespråkar copyright och patentskydd för idéer.
http://archive.mises.org/15086/privacy-piracy-and-the-new-internet
Är information ett sällsynt eller heligt ting?
Uppstår inte problemet först om information används för aggressionshandlingar?