Sverige är tydligen känt för sin TV-reklam. Den ska vara väl ansedd ute i den stora världen. Det är lite svårt att begripa. I mina ögon har Sverige förmodligen västvärldens tråkigaste reklamfilmer – vilket förmodligen hänger samman med att allt som har med sex att göra anmäls till Reklamombudsmannen.
ICA har en ny reklamfilm som driver med svenska traditioner, i detta fall svenskars fäbless för kräftskivor. Som motpol ser vi en kinesisk motsvarighet – hundskivan.
Är filmen rasistisk? Nej. Udden riktas ju i detta fall mot en svensk tradition som vi uppfattar som fullständigt normal men som av personer i andra kulturer kanske skulle ses som konstig. Det är således ett slags drift med det svenska.
Samtidigt bygger filmen på fördomar om kineser som ett folk som har som ett slags nationell tradition att äta hund. Vilket inte stämmer. Hund går visserligen att hitta i Kina, men det är inte en vanlig rätt på något sätt och är alls ej knuten till någon högtid. Hund lär vara vanligare i Sydkorea, även om jag inte kan bekräfta det med personliga erfarenheter.
Jag vet inte vad det är med svenskar och deras tro på kineser som ett hundätande folk. Inför Beijing-OS 2008 höll SVT i ett program till vilket svenskar kunde ringa in och ställa (infantila) frågor om kinesisk kultur. Tror du inte att frågan om huruvida kineser äter hund dök upp igen?
Kina har inte en matkultur utan flera. Maten skiljer sig från provins till provins, och förenklat kan man säga att det äts mer ris i söder och mer nudlar i norr. Maten i Beijing är mycket oljigare än den i söder. I Guangdong är maten, i mitt tycke, ganska smaklös.
Samtidigt som reklamfilmen är tämligen harmlös sätter den fingret på ett alltmer uppenbart faktum: I Sverige är det mer tillåtet att skämta om asiater än om svarta, judar eller muslimer.
ICA hade troligen aldrig vågat göra en liknande film som skämtar om (fördomar om) judars eller muslimers matvanor. Eller?
Jag väntar spänt.
Uppdatering: Filmen är anmäld till Reklamombudsmannen. Och på ICA:s Facebooksida är ilskan stor. Inte mot att filmen sprider fördomar om kinesers matvanor – utan för att den anses trivialisera ”förtrycket mot hundar i Kina”. Håhåjaja…
Svenska fotbollslandslaget och Helsingborgs IFs legendariske målvakt Kalle Svensson berättar i sin självbiografi "Greppet Direkt" en oförglömlig historia som utspelade sig under en Asienturne HIF gjorde på 40-talet, och de blev serverade hundkött.
Tror det var i Korea, men har tyvärr inte boken tillgänglig just nu. Hursomhelst passade lagets skojare Malte Mårtensson på att kasta ett köttstycke till hundarna vid matbordet, som glupskt slukade det.
Så vansinnigt okunnigt. Vi på FB har massor av videofilmer som visas runt i hela Europa. Hundvalpar (delikatess) trycks ihop i lastbilar, ben och rygg bryts ofta i transporten, de skriker i dödsångest . Det handlar om miljontals hundar om året som möter den mest vidriga död du kan tänka. Men du kanske inte bryr dig. Titta på filmerna.
Gunilla
Tycker du att det räcker att bara testar om det finns hästkött i våra köttbullar? Många hästar gick i röken i vårt land varje år, vet du hur många hundar har…?
Gunilla:
Miljontals hundar om året i ett land med över 1,3 miljarder människor är inte mycket. Hur ofta är du förresten i Kina och kollar menyer på restauranger?
Rättar mig själv:
Det var i huvudstaden Rangoon i Burma.
"Man hade sagt att levnadsförhållandena i landet ej skulle vara över sig goda. Det var därför vi med förvåning iakttog att det som blev över vid borden ej bars ut. Det bara helt enkelt slängdes på planen där en flock hungriga hundar styrde om att allt genast försvann. Den store skämtaren Malte satt och petade i ett stycke stekt hund. Vid sidan om bordet stod en gycke och smågnällde.
– Han tycker nog att jag kan dela med mig av släkten, sade Malte och slängde biten till den gnällande brackan, som glufsade den i sig och tittade efter mer." (s. 137)
Allt detta fick väldig publicitet, när Asienturnéer hörde till ovanligheterna. Världen låg i ruiner efter kriget, och Europas fotbollsbossar ansåg HIF var det bästa man kunde stampa ur marken när man skulle skicka ett lag på propagandaresa.
Antar anekdoter som dessa om hundätandet i Burma, blev väldigt populära bland hela den generation svenska tonårsgrabbar som läste om sina fotbollshjältar i Rekordmagasinet?
Glömde skriva: i boken heter det att rätten serverades i en "kinesisk bankett".
Och att Rangoon låg i franska Indo-Kina.
Tror att det är vanligare att koreaner har smakat hundkött än vad det är bland kineser. När jag frågat koreanska bekanta om detta var det inte ovanligt att de t.ex. "testat det på farfars 80-års dag".
Koreansk kultur är dock mer enhetlig än kinesisk, så det är svårt att veta.
De som främst försvarar traditionen i Korea är intressant nog kommunister *och* konservativa. Båda anser att det är att ge efter för västerländsk kulturimperialism att ge upp konsumptionen av hundkött.
Hund äts i stora delar av sydöstasien och man tillämpar ofta enligt traditition bestialiska metoder innan slakt för att ge köttet en bättre smak.
Iden är att utlösa extrem stress hos djuret genom att t.ex doppa djuret levande i kokande vatten eller genom strypning etc etc etc.
Detta är ett faktum.
https://www.youtube.com/results?hl=sv&q=boiling+dogs+alive+in+china&bav=on.2,or.r_cp.r_qf.&bvm=bv.50310824,d.bGE,pv.xjs.s.en_US.I9e44VIvEiw.O&biw=1680&bih=920&um=1&ie=UTF-8&gl=SE&sa=N&tab=w1
Är vissa djur heligare än andra, kan man undra? Här i väst lider ett enormt stort antal grisar, kor, kycklingar med mera oerhört inom slaktindustrin. Så varför bli så upprörd över just hundar? Alla länder har inte samma relation till dom som vi har.
Hans, föresten är jag ganska säker på att dom som gjorde reklamfilmen visste att det inte finns några "hundskivor". Det är nog mest ett skämt helt enkelt.