Tillbaka från Frihetsfrontens sommarseminarium, sådär lagom pigg, försöker jag samla tankarna. Oscar Swartz’ anförande om hur man skyddar sitt privatliv på nätet fick mig att fundera dels över min egen säkerhet, dels över internets framtid. Den sistnämnda tanken får dock vänta till en annan bloggpost.

I dag kontrolleras större delen av internet av ett fåtal amerikanska storföretag. Det är svårt att slippa dem alla eftersom vi gjort oss beroende av deras tjänster och vant oss vid de helhetslösningar som ofta erbjuds. Dock finns ofta alternativ att tillgå, även om det innebär en hel del stök att byta. I de fall vi trots allt är hänvisade till tjänster från nätjättarna, bör vi använda de integritetsvänliga plug-ins som finns att tillgå.

Det är viktigt att understryka att detta ingalunda handlar om att gömma något slags ljusskygg verksamhet undan polis eller misstänksamma myndigheter. Det handlar om säkerhetstänkande och vanligt sunt förnuft, och det är något fler borde anamma. Vi måste sluta vara så förbaskat godtrogna.

Swartz pratade om vikten av att utbilda allmänheten i hur man bäst skyddar sig online. Han tipsade om nya 5th of July Foundation, 5 juli-stiftelsen, som syftar till att både utbilda och erbjuda tjänster som upprätthåller friheten på internet. Målet är att så många ska vilja använda kryptering och anonymiseringstjänster att det inte längre ses som något misstänkt att göra det. Politikerna kan inte gärna misstänkliggöra hela befolkningen.

För den som vill och har kunskap att undgå statens vakande öga har det alltid varit möjligt, i såväl diktaturer som demokratier. Men det har länge varit för omständigt och krävande för att den breda allmänheten ska intressera sig för att använda VPN-tunnlar, anonymiseringstjänster och att kryptera både sina mejl och hårddiskar.

I dag ser det lite annorlunda ut. Att kryptera en hårddisk eller enskild mapp kräver ofta inte många knapptryck av användaren. Dessa tjänster har blivit både användarvänliga och lättbegripliga för en större grupp människor. Att kryptera sina mejl är lite knepigare för den som inte har åtminstone hyfsad erfarenhet på området då de omfattar både publika och privata nycklar. Slutligen VPN-tjänsterna, som är lätta att använda men kräver att man håller sig uppdaterad och söker nya vägar. Detta har jag fått erfara i Kina, där staten tämligen framgångsrikt bekämpar anonymt surfande och livet online kan riskera att bli en jakt på nästa fungerande VPN-tjänst.

Avgörande är alltså att inte enbart en liten klick integritetsvänner krypterar och surfar anonymt utan att detta blir något som var och varannan dator- och mobilanvändare anser vara en självklarhet. Där är vi inte ännu. Fortfarande finns en föreställning om att den som krypterar mejl och inte vill kunna spåras på nätet, har något att dölja.

Här finns en utbildningsinsats att göra. Precis som vi förväntar oss att brevbäraren inte sprättar och läser våra brev ska vi kunna vara säkra på att ingen utomstående läser våra mejl eller chattkonversationer. Efter de senaste årens galopperande övervakningsiver finns det all anledning för oss alla att se om vårt hus – och förklara för andra varför de också bör göra det.

En godtrogen medborgare är endast statens nyttiga idiot. Var inte en sådan.