Fredrik Reinfeldt har i likhet med Barack Obama försvarat den massiva övervakningen av våra digitala liv med att den omgärdas av kontrollmekanismer. Reinfeldt har upprepat att det måste finnas ett lagstöd.

Ingen journalist har emellertid frågat honom om det då inte är problematiskt att FRA är en nyckelpartner till NSA, som trots alla så kallade kontrollfunktioner överskred sina befogenheter 2 776 gånger på ett år.

Nu kommer DN med de uppgifter vi väntat på: Även FRA bryter mot regler och tänjer på gränserna. Myndigheten har samlat in mängder med information utan att ha tydligt lagstöd för det. Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, säger det som borde varit uppenbart för alla redan för fem år sedan: ”Man har en tendens att sträcka eller töja på det man får göra.” Ja, det tror tusan det. Det var precis detta lagens kritiker varnade för 2008.

Systemet med en försvarsunderrättelsedomstol som ska godkänna FRA:s förfrågan om signalspaning är en illusion. Den infördes för att tysta kritikerna men har i realiteten ingen större betydelse eftersom FRA kan kringgå den.

Det finns inget större intresse för en ordentlig utredning av FRA-lagens brister. I ännu mindre grad är regeringen intresserad av någon konfrontation med USA. Samarbetet lär fortsätta.

FRA är inte hela problemet, myndigheten är endast en del av det. Adderar vi teledatalagringen och NSA:s och GCHQ:s storskaliga övervakning är det lätt att bli lite dyster.

Vad är det för samhälle vi håller på att skapa?  

Läs även:
HAX