Sverige har fått ännu ett uppmärksammat våldtäktsmål och ännu en friande dom. Domen har resulterat i starka reaktioner, krav på en lagändring och uthängda gärningsmän på Facebook och Twitter. Allt är därmed som det brukar vara.

Mycket tyder på att ett övergrepp ägde rum när sex killar, en efter en, hade sex med en 15-årig tjej i mars i år. Men detta ska även ledas i bevis. Svea hovrätt ansåg inte att bevisningen för våldtäkt höll, och gjorde som det verkar en korrekt bedömning utifrån hur lagen är skriven.

Eller kanske snarare var skriven. Den 1 juli infördes nämligen en ändring i brottsbalken. Eftersom vi inte har retroaktiv lagstiftning spelar denna ändring ingen roll annat än som referenspunkt i det aktuella fallet. I lagen finns numera rekvisitet ”särskilt utsatt situation”, vilket är en avsevärt mildare formulering än ”hjälplöst tillstånd”.

Det är således mycket möjligt att domen hade blivit en annan om gärningen varit begången efter den 1 juli. Att ropa på en lagskärpning när denna skärpning i realiteten redan är gjord, men inte hade trätt i kraft när gärningen begicks, är därför lite tokigt. Låt oss i stället invänta ett våldtäktsfall som bedöms utifrån det nya rekvisitet och går hela vägen till HD innan vi skriker efter fler förändringar i lagen.

Många är som väntat kritiska till domen (och Madeleine Leijonhufvud missar förstås inte tillfället att åter få några ögonblick i rampljuset). Jag kan instämma i att det åtminstone är märkligt att fallet inte bedömdes som sexuellt utnyttjande. Men våldtäktsfall är generellt sett väldigt knepiga ur bevissynpunkt. Ofta står ord mot ord, det är alkohol inblandat och trovärdiga vittnen saknas. En rättsstat ska hellre fria än fälla. Det resulterar i att vi emellanåt får synnerligen otillfredsställande domar – på alla områden.

Dessutom: Tjatsex är inte våldtäkt. Våldtäktsbegreppet bör icke urholkas. Det är därför viktigt att behålla distinktionen mellan sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande och våldtäkt. Det har hovrätten gjort – tyvärr med följden att de åtalade frikändes helt och hållet denna gång.

Det är inget fel i att reagera på en kontroversiell hovrättsdom. Men det vore samtidigt klädsamt om fler insåg det tokiga i att en domstol förväntas ta intryck av namninsamlingar. Om så vore fallet har vi ingen rättsstat kvar.