Medierna tenderar att fokusera på negativa nyheter. Det finns flera rimliga förklaringar till det; fria medier ska vara granskande, och nyhetskonsumenter intresseras mer av skandaler och elände än av positiva och glada nyheter. Motsatsen, att vi i tidningar och på TV enbart serverades glada nyheter, vore förfärligt. Då är det inte längre nyheter utan propaganda (Aftonbladet har i stället valt att vid sidan om skandaljournalistiken satsa på roliga YouTube-klipp).

Problemet är att medierna har skapat en världsbild som inte är sann och som därför kanske skulle kunna kallas propaganda, om än negativ sådan. Vi vet att fattigdomen minskar i världen, att livslängden ökar, att antalet barn som går i skola blir fler, att allt fler människor lever i demokratiska stater där mänskliga rättigheter respekteras allt mer och där de får tillgång till modern teknik precis som vi i den utvecklade världen.

Mycket lite av detta syns i mediernas rapportering. Sådana nyheter prioriteras bort till förmån för kriser, katastrofer och tragedier som väcker känslor. Medierna är krisfokuserade. Långsamma positiva förändringar, vilket fattigdomsminskning och höjd levnadsstandard onekligen är, syns inte om du sätter fingret på ett enskilt år. Det är en utveckling som måste följas över tid. Och den tiden eller tålamodet finns inte hos nyhetsredaktionerna.

Så när DN gör en Novusundersökning och jämför människors kunskap om världen med tillgängliga data blir slutsatsen att vår kunskap är dålig. Vi har i praktiken missat decennier av utveckling. Detta är inget nytt. Hans Rosling har blivit känd i hela världen på att prata om att detta, och han har illustrerat det med Gapminders kända bubblor.

Ett exempel är klimatet. Klimatmöten får alltid stort utrymme i pressen, och Greenpeace och Naturskyddsföreningen ges plats att göra sina mest dystopiska förutsägelser mot bakgrund av ett varmare klimat. Detta trots att temperaturen inte har ökat sedan 1996. Någon diskussion uppstår aldrig.

Mediernas bild av världen spelar roll. Den har betydelse för hur gemene man ser på samhällsutvecklingen, och vilken världsbild vi har påverkar i sin tur vilka ledare vi väljer. Det finns således i högsta grad en demokratisk aspekt här.

Vi vet alltså att utvecklingen i världen går åt rätt håll. Det finns enskilda platser där den inte gör det, men tittar vi på ett globalt plan (ja, även på den afrikanska kontinenten) förändras världen faktiskt  till det bättre. Trots detta bär många människor en instinktiv övertygelse som säger att världen blir sämre. Denna övertygelse bär inget svar på frågan när det i så fall var bättre än i dag.

Jag misstänker att många på den politiska vänsterkanten bläddrade förbi DN:s nyhet ganska snabbt i morse. Inte av okunskap utan på grund ideologiska skygglappar. I slutändan är det förstås samma sak.