SR:s Tendens har en dokumentärserie om kvinnohat. Grundfrågan som ställs är vad kvinnohat egentligen är och hur det manifesteras.

Begreppet ”hat” hanteras generellt väldigt blasé i Sverige i dag. Feminister säger sig vara utsatta för hat, antifeminister anklagar feminister för att vara manshatare och så där håller det på. Idén om kritik som en form av hat sprider sig även till andra områden. Det gör att begreppet urvattnas och vi lätt tappar perspektiven.

Det är därför som frågan om vad kvinnohat egentligen är, är så viktig. Varför beror en misshandel av en kvinna på att mannen hatar henne? Hur kan vi påvisa att misshandeln beror på kvinnohat eller kvinnoförakt? Den frågan ställer socialantropologen och forskaren Petra Östergren, en av få förnuftiga, sansade och kunniga röster i debatten.

Hon säger:

”Jag tycker att det är en väldigt förenklad förklaringsmodell och det är kanske det som gör att den fått så stor spridning. […] Upplevelsen kan ju vara att det är kvinnohat, men ens personliga upplevelse just då innebär inte att misshandeln har sin grund i något slags allmänt diffust kvinnohat. För om man säger så måste man också kunna definiera vad man menar med kvinnohat. Hur ser det ut och vad kommer det ifrån? Och exakt hur går det till inuti en människa från att man har ett kvinnohat till att man slår ihjäl en kvinna? Hur ser den orsakskedjan ut? Du måste kunna förklara det.”

Frågorna som Petra Östergren ställer är intressanta, kanske framför allt för att de aldrig annars ställs. Det tas för givet att en mans våld mot en kvinna bottnar i ett kvinnohat. Men det är inget annat än en hypotes som i sin tur är sprungen ur en könsmaktsteori.

Väldigt få försöker att empiriskt bevisa att jo, det rörde sig om hat i denna specifika situation och bevisen för detta är X, Y och Z. Det behövs inte, ty i den svenska diskursen finns en förklaringsmodell, eller skola som Petra Östergren uttrycker det, som kallas könsmaktsordningen. Och den har redan förklaringen klar. Män vill ha makt över kvinnor och känner sig hotade av dem om de blir för starka. Därför hatar män starka kvinnor extra mycket, sägs det.

Men om män hatar kvinnor, betyder det rimligen att män även hatar sina mammor och döttrar. Hur ska man kunna bevisa det? Är det kvinnohat att säga ”jävla fitta”? Eller är det inte bara ett invektiv, utan vidare innebörd, från en person som kanske är frustrerad och förbannad just där och då? Som ”kukhuvud”?

Det sägs inte bara att män hatar de kvinnor de slår. Det sägs också att det generella kvinnohatet i samhället ökar. Men inte heller här finns några empiriska bevis att tillgå. Det bygger på en känsla, en uppfattning om ett tillstånd mer än ett faktiskt förhållande som går att leda i bevis. Ty att vissa feministiska företrädare får sexistiska SMS eller mejl skickade till sig är ingalunda ett tecken på att hatet mot kvinnor ökar i hela samhället. Skickas dessa meddelanden ens alla gånger av hat?

I Sverige pratas det alltmer om manlighetens kris. Det sägs att mannen är förvirrad. För hur ska mannen vara i ett samhälle där manlighet likställs med våld, där män sägs hata kvinnor (men där vi ju i själva verket älskar kvinnor, vill skydda dem och också förväntas göra det)? Ska vi vara macho? Eller ska vi vara mjukisar?

Jag tror att väldigt många män genom sin uppväxt har upplevt att den där mjuka stilen inte alls fungerar särskilt bra, att många kvinnor tvärtom vill ha en man som leder, som tar initiativ, som tar ansvar. Att det är sexigt. Ändå har det blivit lite fult att vara den där mannen. Man vill ju inte köra över eller trampa någon på tårna.

Ord är viktiga. Det är viktigt hur vi handskas med dem. Att ”kritik” har blivit ”hat” är resultatet av en högst medveten strategi. Det är dags att börja ta tillbaka det där ordet. Sansade röster behövs i debatten. Var en av dem. Men var beredd på att det kommer att spruta skit mot dig.