Vänstern anklagar ofta Alliansen för att inte ha några andra idéer än att sänka skatterna. Då reformtempot fullständigt gått i stå den senaste mandatperioden finns det skäl för en sådan kritik. Men när vänsterföreträdare själva får fantisera fritt om framtiden, ja då handlar det mest om skattehöjningar.

Daniel Suhonen et al. föreslår en höjd skattekvot till 51 procent (det är ett skattetryck som Sverige inte har haft sedan år 2000) men vill ha en platt inkomstskatt på 35 procent. Det är roligt att även personer långt ut på vänsterkanten vågar tänka nytt och släppa fixeringen vid en progressiv skattetabell.

Men detta är den enda överraskningen i en lång debattartikel som i övrigt enbart handlar om statliga utgiftsökningar. Överskottsmålet ska bort, staten ska låna upp till 100 miljarder årligen under de närmaste 20 åren, momsen höjs till 25 procent överallt, klimatskatterna höjs och bidragen höjs. Framför allt ska det blir mer lönsamt att inte arbeta.

”Priset är högre skatter”, erkänner artikelförfattarna, ”men för det får vi en framtid vi kan se fram emot med tillförsikt”, avslutar de. Jag har svårt att se hur ens låginkomsttagare kan se denna vänstervision an med tillförsikt. Friheten att själva råda över sitt liv minskar när staten sväller, och radikalt höjda skatter kommer inte att stimulera tillväxt och utveckling. Konsekvensen kommer att bli att skatteintäkterna sjunker på sikt.

Vänstervisionen förblir den om ett samhälle där det är viktigare vad staten kan göra för våra skattepengar än att vi får behålla mer att bestämma över själva.