Tänk om varje valrörelse handlade mer om medborgarnas fri- och rättigheter och mindre om utbyggda bidrags- och subventionssystem.
Tänk om riksdagspartierna slogs om att vara det som bäst slog vakt om människors rätt till ett privatliv.
Tänk om partierna tävlade om vem som tar rättssäkerheten på störst allvar.
Tänk om fler såg värdet i att besluten ska fattas så nära människor som möjligt, nämligen av dem själva.
Tänk om den politiska makten faktiskt avskaffade lagar i stället för att ständigt stifta nya.
Tänk om fler brydde sig mindre om hur andra lever sina liv och mer om hur de lever sina egna.
Det där är ju helt emot statens och folkhemmets funktion där "alla ska med", i motsättning till frivilligheten i civilsamhället.
Går du alltmer i panarkistisk riktning, Hans?
http://archive.lewrockwell.com/rozeff/rozeff300.html
Libertarian kallas det väl visst. 😉
Med all respekt Hans, libertarianism är ett stort tält som rymmer alltifrån marknadsanarkism till minarkism.
Idéerna du skissar på ovan är en särskild inriktning.
Självägande och samtycke.
Panarkism heter det.
Jo, jag vet. Men jag brukar inte ge mig in i den diskussionen och jag aktar mig medvetet för att sätta sådana etiketter på mina tankar numera. Därför kallar jag mig kort och gott liberal – också det en etikett, men ett ändligt brett fält som ju rymmer allt möjligt löst gods och folk och som därmed kan fyllas med ungefär det innehåll man själv önskar.