Det finns en skämtstripp som illustrerar skolan förr och nu. Förr: Förälder skäller på sitt barn när detta uppvisar dåliga betyg. Nu: Förälder skäller på läraren när barnet uppvisar dåliga betyg.

Det ligger en hel del bitter sanning i denna illustration. Vi måste fråga oss hur betygen i den svenska skolan har kunnat skena iväg samtidigt som svenska elever rasat i Pisa-studien.

Betygsinflationen började redan när jag gick i skolan. Det var förbluffande att se hur en kvalificerad majoritet av gymnasieklassen fick högsta betyg i historia. Jag gick personligen från godkänd (G) till mycket väl godkänd (MVG) i idrott & hälsa när jag tog klivet från nian och fick första betyget i gymnasiet. Något hände med sättet på vilket lärarna bedömde eleverna och satte betyg. Jag vet inte riktigt vad.

Sedan dess har lärarens auktoritet i klassrummet urholkats alltmer. Samtidigt verkar föräldrarna flytta fram positionerna för att utöva påtryckning på lärarna att ge just deras små gåvor till mänskligheten bästa möjliga betyg. I vissa skolor pressas sannolikt lärarna även av arbetsgivaren – vem vill söka till en skola där betygen ligger under snittet?

Betygsinflationen är bara ett av många symptom på en svensk skola som har insjuknat. Jag tror att ett av grundproblemen är lärarens eroderade ställning. Dess auktoritet behöver stärkas, dess befogenheter öka. Att varken elever eller föräldrar respekterar lärarens kunnande är rimligen ett problem som går att åtgärda. Men det lär ta tid att göra det.

Uppdatering: David Eberhard skriver klokt om problemet på debattplats i GP.